I dessa tider …

Det blir extra tydligt när man ser USA kartan – alla de ”röda” staterna som är för Trump. Det är landsbygden och småstäderna. De stora städerna är för Biden och för liberalism. Samma historia hörs i alla möjliga länder – konservativ landsbygd med böjelse för missnöjespartier och extremhöger. Kandidater som till och med ifrågasätter själva demokratin och agerar för att undergräva de institutioner som bevakar allas lika rätt. Storstäderna – liberala. För demokratiska värden. Storstäderna ser sig som ”the good guys”. De stoltserar med miljömedvetande och medvetande om allas lika värde och mycket annat. Och landsbygden på den andra sidan – ställer till kaos.

Hur har det blivit så?

En sak är att det på något konstigt sätt ser ut som att det är städerna som skapar rikedom. Det är lite underligt med tanke på att all mat och alla råvaror kommer från landsbygd.

Tanken slår mig att landsbygden har sålt, tvingats sälja eller gett bort sin långsiktiga rikedom i utbyte mot en kortsiktig. Chris Smaje påpekar detta i sin bok ”A small farm future”. Det är en slags kolonialism som råder i stadens förhållande till landsbygden. I stället för hjälp att utveckla sig har landsbygden fått pengar. Pengar, som snarare än att ha lett till utveckling har skapat beroende till mer pengar. Pengarna tar slut – och kvar är den utsugna landsbygd som inte längre är lika bra på att försörja sin befolkning. Infrastrukturen är uppbyggd för att skicka rikedomen till staden och skylla allt dåligt på landsbygdens konservatism. Istället för att ge riktigt stöd till att hjälpa småbrukare att förbättra sina metoder och lyfta sig själva, som vi i Norden gjorde en gång, har den långsiktiga oändliga resursen bytts mot en kortsiktig – pengar. Samtidigt som städerna utvecklat konsten att skapa pengar ur tomma intet. De har skapat flera gånger mer pengar än det finns fysiska värden för – och de luftpengarna använder man för att köpa sig makten över en evig och ändlig resurs – landyta! Och så har man gjort landsbygdens invånare beroende. Inte konstigt att människor på landsbygden är arga och frustrerade.

En genomsnittlig svensk äter mat som kräver ca 3-4000 kvadratmeter åker att odla. Ser man alla Stockholms invånare så är det en jätteyta. Till den ytan kommer alla ytor våra prylar, energi och investeringar som vi anser oss behöva kräver – någonstans i världen. Problemet är att ingen ser den ytan – och att den tränger undan möjligheter för dem som skulle ha kunnat använda den till att odla egen bra mat till sig själv, sin familj, till byns hantverkare och sjukvårdare och barn och gamla i byn. Till detta kommer alla ytor som förstörs för att bygga gruvor, exploatera olja o.s.v. Vi kan ana att problemet är på väg tillbaka i form av migrationsrörelser. Men sammanhanget har blir alltför abstrakt för att vi skall dra de rätta slutsatserna.

Vi bara måste ta i den här maktobalansen mellan stad och land.

Ekologisk upphandling i Strängnäs

Alla som äter mat har ett ekologiskt fotavtryck från detta. Maten odlas någonstans – och hur den odlas är avgörande för vilken miljöpåverkan den har. Det är alltså viktigt ur miljösynpunkt vad väljer att äta. Många vill då ha tydliga riktlinjer. Skall man hellre välja kyckling eller nötkött eller sojabiff? Tyvärr är det inte så enkelt. Det handlar mycket om hur just den här köttbiten, kycklingen eller sojabiffen har odlats. Vi måste skilja mellan nöt och nöt och mellan bröd och bröd. I storkök med stora volymer är % ekologiskt det absolut bästa sättet. Det är en tydlig kvalitetsstandard och det ger odlaren en merbetalning, vilket är viktigt.

Helena Rydgren, chef inom Måltidsservice i Strängnäs har beskrivit ett bra exempel på hur en kommun arbetar med ekologiskt

Balanserad utveckling av mjölkproduktionen i Gävleborg

Balans mellan djurhållning och areal är en viktig nyckel för ekologisk hållbarhet i jordbruket. Det är flera starka drivkrafter som drar mot mer specialisering – inklusive att skilja på djurhållning och växtodling, trots att detta får allvarliga nackdelar. Därför är det fint att se att den ekologiska mjölkproduktionen i Gävleborgs län ser ut att hålla balansen. En mellan tummen och pekfingret balans är 2 hektar åkermark för varje mjölkko. Då finns utrymme för egen rekrytering också.

Se sammanställning av Anna Backlin, Region Gävleborg.

(från kursen ”Diet for a Green Planet – Förändringsledare”

Mer om krisberedskap

Inslaget i Svenska Nyheter nr 4 från minut 16.49 till och med topplistan för rapporter regeringen borde läsa är riktigt bra.

Men det räcker naturligtvis inte bara att läsa rapporterna. Det gäller att göra något praktiskt åt det också. En gemensam nämnare för alla tänkbara risker är att ett robust matsystem som bygger på en utbredd vana av lokala matsystem är en mycket stor fördel. Vad som än händer behöver vi mat. Mycket annat kan vi avstå från.

Äntligen på gång – kommunens ansvar för matförsörjning i kris uppmärksammas

Morgonekot idag (15 okt) uppmärksammar kommunernas ansvar för mat i händelse av kris:
https://sverigesradio.se/avsnitt/1582526
Inslaget börjar 4:39 och slutar 6:56
Livsmedelsverket börjar nu ta fram en handbok för krisförberedelse och kils kommun i Värmland lyfts fram som exempel på bra planering.

I händelse av en kris som till exempel drabbar elförsörjningen är kommunerna ansvariga för mat till skolor, äldreboenden och andra som normalt får mat genom kommunen. Men många av kommunerna har i praktiken ”outsourcat” till företag. Och då finns vanligen en klausul om force majeur. Alltså i händelse av samhällskris så avskriver sig företaget ansvar. Det blir inte lätt för kommunen som då inte sköter detta till vardags att plötsligt ta över. Och om inte själva matlagningen är outsoucad så kvarstår beroendet av grossistleverantörer – som tar sina råvaror från hela världen. Gårdarna som finns i närheten är lika beroende eftersom all lokal kapacitet att ta hand om råvarorna monterats ned och ersatts med ett system som transporterar alla råvaror i flera led för att förvaras och bearbetas. En mjölkgård står sig ganska slätt om mjölkbilen en dag inte kan komma och ta hand om mjölken och vid ett längre elavbrott uppstår snabbt ett behov att nödslakta. Och hur skall det gå till när de centrala slakteriernas kapacitet sätter stopp och alla lokala slaktare sedan länge lagt ned sin verksamhet?

Det behöver sättas till resurser för att bygga upp lokal hållbarhet i ordets verkliga mening! Viktigare än vapen tänker jag. Om någon främmande makt vill åt Sverige så är det ju bara att hota med att släcka ned el, bränsleförsörjning och störa ut IT. Vårt stora beroende försvagar redan vår internationella röst. Med lokal självförsörjning kan vi både stå stadigt, inspirera andra och bidra till att minska den allmänna konfliktnivån.

En modern ekogård i Västerbotten

En av uppgifterna i kursen ”Diet for a Green Planet – förändringsledare i storkök” är att göra en gårdsbeskrivning efter en mall.

Maria Larsdotter, kökschef på Språkskolan i Umeå, valde att berätta om Marstorps Mat – en fin liten verksamhet, som jag menar är en del av en modern nystart för lokal grönsaksproduktion.

Här är den:

25 september på Ökna – Jordhälsa i fokus för Sörmlands Livsmedelsstrategi

Kl 10-12 på Ökna Naturbruksgymnasium. Begränsat antal platser!

Det börjar gå upp för allt fler att jordhälsa är en nyckel för såväl klimatpåverkan som biologisk mångfald, minskad övergödning och livsmedelssäkerhet. Jordbrukare vet nog vad det innebär i praktiken – och varje jordbrukare har någonstans förståelse för vad som borde göras på den egna gården och som den ekonomiska verkligheten inte tillåter. Men finns det någon som har överblick över helheten i länet?

Den här träffen riktar sig till aktörer i matkedjan i Sörmlands län – kostchefer, näringslivschefer, säkerhetschefer, politiker, upphandlare, milöjöstrateger och andra berörda i kommunerna, livsmedelshandlare, distributörer, civilförsvarsförbund, lottakårer och andra som har viktiga roller i livsmedelssystemet i Sörmland.

Genmodifierade grödor är ogräs

Raps och vete är ogräs när de kommer upp året efter att de odlats på ett fält genom att skördespill hamnar på marken och gror. Svinmålla och kirskål som vi idag betraktar som ogräs rent allmänt importerades från början som kulturgröda. Detsamma gäller parkslide och en del andra arter som idag betraktas som invasiva och mycket besvärliga. Ordet ”ogräs” har helt enkelt ingen annan definition än att vara något som någon inte vill ha på en viss plats – oavsett orsak. 

Hur ”besvärligt” ett ogräs är handlar mycket om hur svårt det är att bli av med – och en avgörande egenskap är hur svårt det är att skilja ogräset från den gröda man vill ha på platsen. En flerårig växt blir aldrig något riktigt svårt ogräs när man odlar ettåriga grödor – och ett ettårigt ogräs blir inte på riktigt besvärligt i en flerårig gröda. Ett typiskt besvärligt ogräs är flyghavre i en havreodling och även i annan odling av spannmål. Flyghavren är liksom spannmålen ett gräs och har många likadana egenskaper, vilket gör den svår att bekämpa mekaniskt, men även kemiskt. Det finns medel som dödar andra växter och skonar gräs, men inga medel som dödar flyghavre och skonar den vanliga havren. Lyckligtvis går det bra att skilja ut den för hand eftersom den ser lite annorlunda ut och sticker upp lite högre än grödan. När det gäller flyghavre finns till och med en lagstadgad plikt för den som fått in flyghavre att bekämpa den, eftersom det finns en risk att flyghavren sprider sig från en infekterad åker till grannar.

Värre är det då med genmodifierad raps som ogräs i vanlig raps. Det går inte att skilja alls – inte förrän i analys efter skörden – och då är det för sent. För en ekologisk odlare av raps innebär infektion med genmodifierad raps att grödan blir underkänd, vilket får allvarliga ekonomiska konsekvenser. Och i det här fallet är det inte den som är ansvarig för att sprida ogräset som får bära ansvaret – utan helt och hållet den som drabbas. Den här dynamiken har gjort att det blivit omöjligt att odla vissa grödor ekologiskt i stora områden i USA, Kanada och en del andra länder. Detta hänger alltså på fel i ansvarsfördelningen som regleras i lag. Det rimliga vore att den som tjänar pengar på att sprida genmodifierade grödor också bär det ekonomiska ansvaret för skador som orsakas odlare som inte vill ha in detta. Men så ser inte rättssystemet ut kring genmodifierade grödor. Tvärtom! Genmodifierade grödor skyddas genom patenträttigheter, vilket gör att förädlare har bättre vinst på en genmodifierad sort än på en konventionellt förädlad sort. Den konventionella sorten kan nämligen förökas genom att odlaren tar undan en del av skörden till utsäde. Den genmodifierade sorten gör odlaren beroende av förädlingsföretaget som kan ta ut vinster varje år på försäljning av utsäde. 

Den dag lagstiftning och regelverk placerar det ekonomiska ansvaret på ett sådant sätt att den som gör vinster på genmodifiering också bär ansvaret – så finns förutsättningar att genmodifiering kan bli något bra. 

Det är bara det problemet att vi idag är mycket långt ifrån en klok ansvarsfördelning – både globalt och i Sverige. Den aktuella globala maktsituationen med populistiska ledare som stärker sina positioner på bekostnad av transparens gör att jag har svårt att se hur det här skall rättas till på ett tillförlitligt sätt.

Det betyder att jag betraktar genmodifierade grödor som ogräs – som bör bekämpas med till buds stående medel. 

Matsäkerhet i kris

I kursen ”Diet for a Green Planet Förändringsledare i storkök” prövade jag i år ett nytt moment – Matsäkerhet i kris. Uppgiften var att tänka sig in i en dag i framtiden då el och internet plötsligt slocknar och när situationen så småningom klarnar blir det tydligt att gränserna är stängda för import av livsmedel och fossila bränslen för obestämd tid framåt. Men man fick från och med idag att förbereda sig – och så beskriva vad som hände där i framtiden – och hur man förberedde sig.

Det blev många spännande scenarier, varav jag vill visa upp en – för att hon tar upp det kommunala perspektivet på ett bra sätt. Här är något för alla våra kommuner att fundera över!

Av Helena Rydgren, enhetschef på Måltidsservice i Strängnäs kommun:

Kommunal beredskap 2040 Helena Rydgren

 

Matkaoset kommer efter tre måltider – Är du beredd?

Det går dåligt för lokal självförsörjning idag. Alla klagar på ekonomin.
Men om det blir kris – så behövs den.
Grundläggande är att i goda tider glömmer vi bort det enkla och nödvändiga och tror det är självklart. Om krisen kommer får vi ångra det bittert.
Det som behöver göras är alltså att redan idag se till att verksamheter / företag som kommer att behövas och vara viktiga i en kris där matförsörjningen blir en allvarlig fråga kan starta redan idag.
Vilka verksamheter är det? Vem kan och vill ta initiativ som behövs? Hur blir det lönsamt idag?

Om två veckor – 29 januari – kommer jag att hålla i en workshop på temat inom Södertälje Science Week. Det skall bli intressant att se vad som kommer fram där.

Jag har en ganska bra bild av vad som behöver göras. Men om det skall hända behöver fler som delar den bilden och är beredda att agera.

Se gärna ”Nedsläckt Land” på SVT Play!