BERAS International – nu på Facebook

Nu har BERAS International startat en ny facebooksida! Nu är det rätt tid att gå in och gilla den! Och att sprida det i nätverk.

Att starta en helt ny organisation med den ambitionsnivån kommer att kräva allt stöd den kan få från en krets vänner i världen. Nu går det igång på allvar! BERAS är inte längre bara ett projekt – det är en organisation.

Nu skall vi visa världen att BERAS finns!

Östersjövänlig mat i Litauen

I torsdags – 15 januari – var jag i en liten stad i Litauen som heter Moletai med tre kockar plus kostchef. Vår uppgift är att överföra Södertäljes förmåga att göra skolmat som är både god, hälsosam och miljövänlig med låg budget till denna lilla landsortsstad.

Vi har arbetat i mer än ett år med byråkrati, att sätta upp en arbetsgrupp, få viktiga personer på banan o.s.v.

Nu börjar det hända något! Nu var skolkökspersonalen för första gången inbjuden att vara med i en kompetensutvecklingsinsats tillsammans med lärare, läkare, hälsoinspektörer och rektorer! Det var 40 litauiska deltagare – och det hände massor! Eftersom min litauiska innehåller ett enda ord (Atjo som betyder tack) var det inte så lätt att hänga med i svängarna trots översättningshjälp. Men att det var engagemang var inte att ta fel på.

Premiär på Utbildningsnämnden

Det blev en kickstart! I torsdags droppade några sena handlingar in i brevlådan inför mötet på tisdagen. Det var budget och verksamhetsplan – d.v.s. det dokument som skall styra vår verksamhet hela året. Jag tar detta seriöst och grep mig an dokumentet, och insåg efter ett tag att det här kommer jag aldrig att kunna genomskåda i tid. Så här sena får utskick av så pass viktiga handlingar faktiskt inte vara. Det blev till sist en reservation från Alliansen som rör lokalinvesteringarna.

En sak jag i alla fall gillar är att man försöker anknyta till aktuell pedagogisk forskning om vad som fungerar och inte fungerar i pedagogiken och att man utmanar sådant som rullar på av tradition.

De flesta av ledamöterna i UN har dock varit med förr. Vilket innebär att de å ena sidan kan. Men å andra sidan, så kommer vi nya in med fräscha ögon och öron. När jag går in i något nytt – vilket är det jag gör hela tiden – så vill jag ägna den första tiden till att lyssna in och förstå – och genomskåda lager för lager. Det första man får lära känna är ytan, som det gäller att tränga igenom för att förstå vad det egentligen handlar om. Så är det alltid. Ingen människa visar sin djupare sida på en gång.

Utbildningsnämnden har sitt alldeles egna fikonspråk. Den som är lärare eller nyss varit skolelev eller möjligen förälder kanske genast förstår vad det betyder att ”meritvärdet” gått upp från 90 till 96. Jag nöjer mig inte helt med att det handlar om betyg som stigit. Ända sedan jag själv var skolelev och fick mitt liv sammanfattat i en genomsnittssiffra med en decimal har jag varit djupt skeptisk till detta endimensionella sätt att sammanfatta en individ. Men jag accepterar utbildningsdirektör Peter Fredrikssons omdöme att det skett förbättringar efter att ha hört hans svar. Södertälje har legat alldeles för lågt i meritvärde och måste upp. Frågan är när det är dags att foga in andra prioriteringar för att komma vidare. Vad det handlar om är att förbereda ungdomarna att ta över rodret i en framtid som vi i den äldre generationen knappt kan föreställa oss. Visst – anställningsbarhet och bra betyg är viktigt! Men det är steg på vägen. Framtiden behöver en generation som förmår lösa sociala och andra problem vi misslyckades med. Det handlar om att nå ungdomar rakt i hjärtat och förlösa deras egna krafter, så att de har möjligheter att förverkliga det de innerst och djupast vill.

Det här får jag återkomma till när jag börjar förstå något.

Vi fick en så kallad ”Managementrapport”, vilket är en sammanfattning av vad som händer med 20000 ungdomar i kommunen i några tabeller med siffror och underliga förkortningar. En sak jag fastnade för där och ställde en fråga om var sjukfrånvaron, som är hög inom Utbildningsnämndens verksamhetsområde. Vad trodde utbildningsdirektören om orsaken? Förutom att Kostenhetens sjukfrånvaro är hög av tvingande skäl – de får helt enkelt inte gå till jobbet om de är lite krassliga med något som kan smitta maten. Men i övrigt? Utbildningsdirektören hade tre saker: För det första makt. Cheferna är för det mesta friska – och ju längre ned i hierarki och utbildningsnivå – desto högre sjuktal. Det var väl korrelerat. Jag anade väl det, och det är bra att få det bekräftat så tydligt. Det andra är ålder – och det är de yngre som är mer sjuka! Och det tredje är kön. Kvinnorna är mer sjuka än männen. Har det möjligen ett samband med maktfrågan? Sjukfrånvaron är en gammal sjuk fråga för nämnden hör jag. Den har varit hög länge och lika länger har man ”tagit” i frågan, och trots detta går den inte ner. I alla fall inte så att man har anledning att känna sig tillfreds.

Finns det möjligen en korrelation mellan känsla av maktlöshet hos den personal som känner sig stå längst ned i hierarkin och resultat hos eleverna? Finns det bättre sätt än ”meritvärde” att ta tempen på hur det kommer att gå för eleverna på lite längre sikt – hur kreativa, motiverade, mänskliga och modiga de kommer att vara när de är i femtioårsåldern och resultaten av vår nuvarande klimatpåverkan slår till och skapar radikala utmaningar?

Att vara ledamot eller ersättare i en nämnd – och inte minst då Utbildningsnämnden – är en utbildningsplats på betald arbetstid. Vi som har det privilegiet är skyldiga att ta vara på den chansen – eller lämna platsen till någon annan som har bättre tid. Så länge känner jag mig tillräckligt nyfiken för att sitta kvar. Klåfingriga politiska beslut kommer jag att vara försiktig med.

 

Vetenskapen med stort V

När Vetenskapen skrivs med stort V, så blir jag misstänksam.

En vetenskaplig hållning är för mig ren fördomsfrihet och nyfikenhet. Hur självklart och säkert något än verkar vara, och hur stor auktoritet den som påstår något än har, så lämnar jag alltid dörren på glänt. De Stora Forskarna kan ha missat något!

Senast var det professor Dan Larhammar som höll upp Den Stora Vetenskapen i en debatt i Rapport i TV med läkaren Ursula Flatters angående tillstånden för antroposofiska mediciner. Den Stora Metoden är dubbelblindtest. Problemet med att kräva dubbelblindtester med hög statistisk signifikans för alla mediciner inklusive alternativa är att prislappen för dessa tester kommer upp i en sådan nivå att alla utom mycket kapitalstarka aktörer sållas bort effektivt. Det finns kända problem – som att systemet har mycket svårt att utveckla mediciner till målgrupper som är ekonomiskt svaga. Så länge ebola bara drabbade människor i fattiga länder, så lyckades detta system inte ta i frågan. Å andra sidan har systemet skapat problem med resistensutveckling mot antibiotika och sådan överanvändning av mediciner att äldre kunnat bli friskare genom att ta bort mediciner. Det har sina förtjänster – men det finns också svagheter! Ett helt annat systemtänkande är att läkaren använder sin fingertoppskänsla och utvecklar en växande erfarenhet med ett spektrum av olika terapier och mediciner med utgångspunkten att varje fall är unikt. Förutsatt att terapeuten inte missar något som vanlig medicin är bra på att bota och inte lurar patienten är det inget större fel på detta system – och det går att utvärdera som helhet. Hur är det kliniska resultatet i stort? Om resultatet delvis uppnås pga patientens tro på det – hur pass viktigt är det då att veta hur stor denna effekt är och att kunna dela upp effekten exakt på de olika delterapierna? Om ett alternativt sjukhus når lika eller bättre resultat än de som arbetar strikt enligt det vanliga konceptet med dubbelblind- och statistiskt testade mediciner – varför skall då detta sjukhus inte få använda sina metoder? Det finns en mängd metoder att ta till för att förbättra träffsäkerhet och öka förmåga att lösa problem. Att ställa exakt samma krav på mediciner som har allvarliga biverkningar på sådana som inte har det tycker inte jag är rationellt.

Genom att klumpa ihop allt alternativt och beteckna det som oseriöst gör man det svårt för den vanliga människan. Det skall ställas höga krav på seriös uppföljning. Men att rent principiellt tvärstänga dörren är rent maktspråk.

Vetenskap och forskning är ett bra underlag för omdömet – inte i stället för ditt omdöme!