Bakvänd tolkning

På sista sidan av planförslaget till Marina i Bränningeviken står en rubrik ”Medverkande tjänstemän”. Bl.a. nämns kommunekolog Bo Ljungberg. Själv påpekade han på nämndens möte att han varit emot förslaget från början och hans insats har bestått i att han avstyrkt hela projektet. Jag vill mena att denna användning av ordet ”medverkande” är lite bakvänd.

Remiss angående planer för Bränninge Marina

Miljönämnden får upp ärendet om planer på en Marina intill naturreservatet i Bränningeviken till behandling på tisdag. Länstidningen har en artikel om det idag.

Miljökontoret föreslår att avstyrka fortsatt handläggning av detaljplaneförslaget. Det finns starka skäl att avslå planerna. Moderaterna i Miljönämnden kommer i alla fall att hålla med kontoret om att avstyrka planen. Det skulle förvåna mig om det blir något annat än en enig Miljönämnd som avstyrker förslaget.

 

Kyckling är inte så klimatsmart

När jag gick min agronomutbildning för nästan 30 år sedan fick vi lära oss begreppet ”foderomvandlingsförmåga”.  Lärarna påpekade noga att man måste använda siffror och saklig beräkning och att begreppet handlade om Megajoule in mot Megajoule ut. Då kunde man räkna ut sakligt. Hur mycket foder gick åt för att producera ett kg kött? Man kunde ju räkna kg foder mot kg kött, men då skulle ju torrfoder få en orättvis fördel. Då kan man räkna torrsubstans. Men en del foder innehåller sådant som inte är någon näring alls. Men om man räknar ut energivärdet, så tyckte man att man hade kompenserat så att det räckte.

Följden av detta blev att den bästa foderomvandlingsförmågan har fiskodling där man utfodrar med fiskmjöl, medan betesdjur som själva går runt för att ta vara på gräs har den sämsta. Det blev nästan löjligt tydligt att ju mer likt fodret var slutprodukten – desto bättre foderomvandlingsförmåga. Det var nog flera som protesterade, men jag misstänker att de flesta till sist accepterade och gick vidare till nästa lektion för att plugga in nästa grej.

Men jag har inte släppt det här och jag känner igen det här bakvända tankesättet i många beräkningar – bland annat i den beräkning som kommer fram till att kyckling skall vara klimatsmart.

Nu har broilerindustrin gått ut med en informationsskrift till alla skolor om hur ”klimatsmart” det är med kyckling. De av mina tidigare kurskamrater som snällt accepterade lektionen om foderomvandlingsförmåga håller antagligen med – och de är ju experter som de som saknar agronomexamen har svårt att säga emot.

Men jag håller inte med!

Kyckling utfodras i allmänhet med foder som i princip hade kunnat vara människomat direkt. Även om det då bara går åt 3 gånger så mycket näring i foder som man får ut i kött, så är det sämre än kött från betande djur som vårdar marker och bidrar till vackra hagar och biologisk mångfald samtidigt som de äter. Även om korna rapar metan, så kompenseras detta av att de bidrar till humusbildningen – ifall de sköts på ett klokt ekologiskt sätt. Om vi talar siffror så är det en viktig faktor som i den svenska debatten glöms bort – och det är effekten på markens humushalt. De ettåriga grödorna tär på humushalten medan flerårig vall med klöver och gräs bygger upp. Det är svårt att mäta – och resultatet gynnar inte foderindustrins intressen. Kanske förklarar detta att denna faktor så länge förbisetts. FN har uppmärksammat denna faktor och uppgraderat livsmedelskedjans roll för klimateffekten, men denna insikt tar tid att tränga in.

Skillnaden mellan kött och kött rent miljömässigt handlar om ifall djuren utfodras med ettåriga grödor som i princip är utbytbara mot direkta matgrödor eller om de utfodras med fleråriga grödor som behövs för att bygga upp humusen i jorden eller restprodukter som människor ändå inte äter.

Det är en enkel tumregel som faktiskt håller för en skeptisk agronoms granskning.

 

Hur går det med kommunens EU-kompetens?

Det finns fortfarande rester av en internationell enhet på kommunledningskontoret, men snart tar det slut, då den person som skött detta slutar. Det fanns till nyligen en bra kompetens också om EU-projekt, men den försvann nyligen. Som det ofta går när man ger en allmän signal om neddragningar, så tar personer som har lätt att få annat jobb signalen och börjar söka sig ut.

 

Idag finns vad jag känner till ingen samlad EU-projektkompetens inom kommunen sedan de medarbetare som lagt några år på att bygga upp den försvunnit till följd av neddragningarna under vintern.

 

Samtidigt är EU´s nästa period – 2014-21 – under uppsegling och Södertälje har egentligen mycket goda förutsättningar att ta hjälp av projekt för att lösa sina problem med t.ex. integration, arbetslöshet och att stärka skolan.

 

Det sägs att ”När det regnar manna från himlen, står den fattige utan sked”. Jag blir lite orolig för att just detta kan drabba Södertälje.

 

Hur har kommunledningen tänkt att lösa detta, så att vi kan utnyttja de möjligheter som EU-projekt erbjuder?

 

(Det här har jag lagt som en interpellation till kommunstyrelsens ordförande Boel Godner. Det innebär att jag får svar och att det blir en debatt om detta i Kommunfullmäktige på måndag 17 juni)