Komplement till köttguiden

Det där med kött och hållbarhet är inte så enkelt som det ibland kan låta. 

Genomsnittssvensken äter mer kött än vad som är ekologiskt hållbart – och mer än det som är optimalt för hälsan. Så långt är det klart. Men sedan finns det en del att säga. En sak man hör ofta är att kyckling är bättre än fläsk som är bättre än nötkött. Här behövs verkligen några viktiga nyanseringar.

Nötkreatur – alltså kor, kalvar, tjurar, stutar, oxar – är specialiserade för att leva av gräs, baljväxter och örter i form av bete, hö, ensilage och grönfoder. Det här är perenna växter som bygger ett allt djupare rotsystem, andas in koldioxid och kväve från luften, bryter ned stenen för att frigöra fosfor och mikronäringsämnen och bygger upp en levande jord. Det är en mångfald av olika arter som är anpassade till varje plats och som byggt upp ett starkt ekosystem. Idisslarna och gräsmarkerna har utvecklats tillsammans i några miljoner år genom evolutionen. De har tillsammans skapat den miljö och det klimat som gett människan en möjlighet att utvecklas och föröka sig. Att skylla nutidens miljökris på idisslarna blir minst sagt absurt. Idisslarna har alltid funnits och de har alltid pruttat ut metan och deras verksamhet har inte förstört klimatet utan tvärtom gett oss det vänliga klimat vi nu har.

För att få nötdjuren att växa snabbare och ge mer ekonomisk vinst i en värld där den i pengar räknat dyraste resursen är mänskliga arbetstimmar, så har det alltmer blivit så att djuren utfodras med spannmål och ”kraftfoder” eller ”koncentrat” – alltså råvaror som hade kunnat göras till människoföda direkt istället för att passera genom ett djur. För att djuren inte skall bli sjuka ges de ibland ett minimum av ”strukturfoder” – vilket är ett annat ord för hö och ensilage. I värsta fall föder man upp unga tjurar nästan utan deras naturliga foder och slaktar dem i ung ålder innan de hinner bli sjuka.

Bakom detta ligger ett systemfel i den ekonomi vi byggt upp. Mänsklig arbetskraft beskattas och blir dyr samtidigt som vi betalar i stort sett ingenting för att hämta och förbruka fossila resurser och för att släppa ut ämnen som belastar naturen. De miljöskatter vi hitintills fått till liknar den där berömda spottloskan i Mississippi. Här behövs rejäla tag.

För att ta hänsyn till det här när man räknar klimatpåverkan borde man räkna metanutsläppet från djur som lever av 100% naturvårdsbete och hö eller ensilage från fleråriga odlingar av klöver, gräs och örter som en kostnad i naturvården – inte i köttproiduktion. Kött och mjölk som produceras på det sätter borde inte belastas med någon metan alls. Det är ju en del av naturvården. Annat blir det om gräsmarkerna gödslas med kvävegödsel eller om djuren utfodras till en del med foder från ettåriga grödor. Kvävegödning förstör den naturliga kvävefixeringen och dessutom gynnar den ett fåtal växtarter så att ovanligare arter slås ut. En kvävegödslad vall bidrar alltså inte till den biologiska mångfalden och inte till den naturliga uppbyggnaden av kväveförråd i marken. Ettåriga grödor andas visserligen in koldioxid och bygger upp kolhydrater med hjälp av fotosyntesen, men efter skörd bearbetas marken med harv och plog för att förbereda nästa gröda och under den tid marken ligger öppen förlorar den mer koldioxid än den tar upp.

Det här var en något förenklad beskrivning, men en som jag kan stå för. Redan den här beskrivningen är tillräckligt komplex för att det skall bli övermäktigt att formalisera den i matematiska former och algoritmer. Även utan den här ytterligare komplikationen så kostar en livscykelanalys  sex- till sjusiffriga belopp att ta fram. Alltså gör man vissa grovhuggna antaganden. Ett sådan är att nöt är nöt. Och man gör inte någon livscykelanalys om det inte finns en stark plånbok som betalar den. Sådana starka plånböcker finns hos de stora slakterikoncernerna. Eftersom det är få experter som behärskar både livscykelanalyser och förstår hur praktiskt lantbruk går till och hur ekologin fungerar och det är ett avsevärt arbete (som värderas i kronor per timme för expertkonsult) blir det få som verkligen sätter sig in i saken. Det som kommer ut kan sedan skrivas i högt ansedda universitets namn och användas av statliga verk och se synnerligen seriöst ut Det behöver inte ens vara något fel på själva forskningen. Det står ju beskrivet i grunduppsatsen hur förutsättningarna lagts. Det är bara att läsa innantill. Frågan är bara hur många som gör det och ställer sig frågan om man verkligen räknat bort den del av kons metanutsläpp som bör belasta naturvården och inte köttet eller mjölken.

Det är på liknande sätt med de andra av lantbrukets husdjur. Grisar tar vara på olika matrester och sådant som blir över. Höns och kycklingar likaså, med lite andra nyanser. I det gamla bondesamhället där det inte fanns kyl och frys var grisen det bästa sättet att ta vara på matrester. Dessutom bökar de upp mark, så att de kan ersätta plog och harv i viss mån. Dagens ordning med extremt billiga transporter gör att man kan kortsiktigt exploatera vissa marker och där producera grödor till ett pris i kronor som är oslagbart med ekologiskt hållbar produktion. Vissa gräsmarker i världen har byggt upp förråd av bördig jord i miljontals år. Där kan man odla ettåriga grödor efter varandra utan att det till en början märks att man tär på jorden. Det är också skogar som huggs eller bränns ned så att man sedan kan odla upp dem. Man kan likna detta vid att förbruka olja – det är också fossila resurser som vi förbrukar. Dessa marker producerar billigt ”kraftfoder” som ger bönderna ”marknadssignaler” som går på tvärs mot hållbar utveckling. 

Tänk om vi kunde få till en global rörelse mot just denna exploatering – tärande odling. Om de som tär på fossila resurser oavsett om det är olja eller levande jord tvingas göra motsvarande uppbyggnad på ett eller annat sätt, så borde det gå att få marknadssignalerna att peka rätt. Vi är långt därifrån idag, men när jag är optimistisk så tänker jag att en väl samordnad folkrörelse med rätt engagemang och kunskaper kan åstadkomma det.

Just kyckling förordas av många som det mest hållbara köttalternativet. Det är lite märkligt med tanke på att vi idag konsumerar obetydligt mer nötkött än på 1950-talet, medan konsumtionen av kyckling har gått upp enormt. Billigt, lättlagat , lättätet och lätt att med kryddning anpassa till olika smaker. Men hållbart? De snabbväxta kycklingarna kräver ett lättsmält och näringsrikt foder som i stort sett är mer hälsosamt att äta direkt om man inte har en försvagad matsmältning. 

Förutom aspekten om djurvälfärd, så är koncentrationen av djur på en plats ett allvarligt problem. Eftersom grisar och fjäderfä lever av foder som är lätt att torka och transportera så blir det ekonomiskt fördelaktigt att ha så många djur som möjligt på en enda plats. Det betyder att djuren har frikopplats från marken där de är. Gödseln har förvandlats från en viktig tillgång till ett problem. Lagen föreskriver hur många djur man maximalt får ha på en hektar (10 000 kvadratmeter) mark. De som företräder industrin lägger stor kraft på att lobba för att lagstiftningen inte skall bli för snäv och för den enskilde bonden pressar lönsamheten mot så många djur som möjligt. Svensk lagstiftning är tuffare än de flesta andra länders lagstiftning, men svenska bönder är ändå tvungna att verka på samma marknad som andra EU länders bönder och som pressar mot hög djurtäthet. 

Alltför hög djurtäthet gör att det blir i stort sett omöjligt att undvika förlust av fosfor och kväve till Östersjön och andra vatten. Inte heller Sveriges lagstiftning räcker här för att rädda Östersjön.

Min slutsats av allt detta är att vägen framåt är att som konsument, förädlare och matinköpare eller på annat sätt aktör vägra allt det som inte är hållbart eller inte har tillräcklig transparens – och att samtidigt så mycket som möjligt stödja de bönder som satsar på att producera hållbart enligt principerna för ekologiskt kretsloppsjordbruk. När det inte finns produkter från ekologiskt kretsloppsjordbruk är det bästa man kan göra att köpa från certifierad ekologisk produktion. KRAV har något tuffare regler när det gäller krav på djurtäthet och självförsörjning med foder. Ännu tuffare krav har DEMETER. Saltå Kvarn och Järna Mejeri är pionjärer när det gäller att ställa krav utöver den ekologiska produktionens miniregler. Det finns idag fler sådana. Allt detta har vi goda skäl att stötta. 

Som konsument är min slutsats att det går utmärkt att äta en viss mängd kött och mjölk, och för att göra det enkelt för mig så håller jag mig till mjölk och kött som antingen är ekologiskt certifierat (helst KRAV eller DEMETER) eller som jag kan följa hela vägen till ett ekologiskt kretsloppsjordbruk, rent beteskött eller vilt. Sedan är det plånboken och min känsla för vad jag vill ha och behöver som avgör hur mycket. Jag håller samtidigt upp ögonen för kött och mjölk som kommer från rent bete och grovfoder. När det gäller just fläsk håller jag på KRAV och föreningen ”Jord på Trynet” som har grisar som får böka ute. Spektrumet för ägg är stort. De mest hållbara äggen är sällan möjliga att få tag på. Själv håller jag några sommarhöns och äter inte så mycket ägg alls på vintern. Ekologiskt är en miniminivå som jag inte fuskar med när det gäller ägg. 

Sedan har svensken blivit lite bortskämd så att vi importerar de dyraste styckningsdetaljerna och exporterar de bitar som vi glömt hur man tillagar. Därför tycker jag det är viktigt att slå ett slag för det köttbranschen kallar ”anatomiskt ansvar”. Allt blir ju så mycket enklare om vi kunde lära oss att ta hand om hela djuret. Det system vi har idag gör att en viss detalj kan få så lite ekonomiskt värde att den hellre kastas som avfall än att man lägger tid på att göra mat av den. Här finns möjlighet för den kreativa att hitta en nisch till ett nytt företag och den som har en tight hushållsekonomi och behöver kött kan leta upp produkter som får ekvationen att gå ihop. Att på hösten köpa ett helt eller ett halvt färdigstyckat lamm att ha i frysen och plocka upp vartefter är en bra idé. Det finns numera många bönder som erbjuder detta.

Ekologiskt skogsbruk

Den egentliga orsaken till att det verkar vara så svårt att lägga om vårt skogsbruk till en verkligt ekologisk metod tycks vara att våra sågverk och vår industri är uppbyggd för att ta hand om ganska klent virke. Med tanke på att sågverk håller på sin höjd i 30 år och skog tar 80 – 100 år att växa upp, så borde detta inte vara ett verkligt problem. Det blir ett problem bara för att vi är för dåliga på att se framåt och att vi inte förstår skogen tillräckligt bra.

Jag har läst Mikael Karlssons bok ”Konsten att hugga träd och ha skogen kvar”. Alla som har intresse för skog borde läsa den!

Träd växer bättre ju större de är – tills de når den storlek där de börjar murkna. Vilken den storleken är varierar med klimat, växtplats och trädslag – och det är framför allt för den här bedömningen man behöver en expert. Så länge trädet är friskt ökar produktionen ju större trädet är – vilket inte är konstigt med tanke på att de lägger på en årsring varje år och denna årsring blir större ju större diameter trädet har – och att kronan med gröna barr eller löv samtidigt blir större med större yta för att fixera solljus och roten med sin symbios med skogens svampar blir allt större med allt större förmåga att bryta loss markens mineral. En större diameter ger dessutom mindre spill när stammen skall sågas upp till virke. Detta är en grund till att ekologiskt skogsbruk enligt den metod som utvecklats i Lübeck i Tyskland och därför fått namnet ”Lübeckmetoden” kan ge bättre ekonomi till skogsägaren än den vanliga svenska standardmetoden – alltså kalhygge eller ”trakthyggesbruk” med plantering och röjning. Vår svenska standardmetod innebär alltså att man skördar av alla träd vid en storlek som är ganska liten i förhållande till hur stora träd kan bli – och dessutom handlar det om en monokultur . Det blir alltså en slags trädplantager snarare än en skog av det. Lübeckmetoden innebär att man främjar de trädslag som passar bäst på varje markbit genom att man utgår från naturlig föryngring.

Tänkvärt är att Lübeckmetoden ger 80% virke och 20% massaved (alltså råvara till papper) medan vår standardmetod ger tvärtom – 20% virke och 80% papper och energi. När man tar tillvara skog som byggmaterial så har man fixerat koldioxid från luften och behåller den i en byggnad ända tills denna byggnad rivs. När trä ersätter andra byggmaterial så går det dessutom åt mindre energi för att smälta metall och mala berg till mjöl. Papper kan visserligen återvinnas – men efter en betydligt kortare tid kommer det att eldas upp så att koldioxiden går tillbaka ut i luften.

Lübeckmetoden bygger på ett ekologiskt tänkesätt som motsvarar ekologiskt kretsloppsjordbruk i skogen.

En gång drev jag frågan om att införa Lübeckmetoden för ekologiskt skogsbruk i Södertälje kommuns skogar – vilket tyvärr misslyckades till följd av att jag hade använt fel ingångar och för sent insåg att skogsfrågorna var underställda Tekniska nämnden och inte Miljönämnden. Ett litet praktikexempel med en vandringsslinga med skyltar i Nibblestiftelsens skog kunde jag dock hjälpa till att få på plats. För att hitta dit – gå till Ekoleden – Följ den röda leden från Kulturhuset mot Östersjön och skogsbruksslingan kommer strax före Skogsbrynsbyn.

Tid att tänka nytt när jordbruket investerar

Klas Eklunds argument väger tungt.

När finansmarknaden inser att investeringar i ekologiskt negativ riktning innebär stor risk att förlora pengarna ligger det inte långt bort att investeringar i lantbruk tvingas hålla sig inom ramarna för Ekologiskt Regenerativt lantbruk (ERA) – d.v.s. inte mer djur än vad gården kan försörja med foder – och regenerativa växtföljder som inte sliter ned humuskapitalet, d.v.s. innehåller tillräckligt mycket fleråriga växter i förhållande till ettåriga och med inriktning på biologisk kvävefixering.

Det innebär också att nu är det verkligen hög tid att investera i praktisk kunskap om vad det här i praktiken leder till. För att föda framtidens befolkning kommer det nämligen att kvävas en hel del investeringar i ett hållbart livsmedelssystem…

När får vi ett lantbruk som har något med landsbygdsutveckling att göra?

” Trots en fantastisk ökning av produktiviteten är jordbrukets förädlingsvärde i dag inte större än på femtiotalet; från 1993 till 2010 sjönk jordbrukets bidrag till BNP från 18 miljarder till 10 miljarder kronor. ” skriver Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen i en tänkvärd debattartikel i LAND Lantbruk.

Denna produktivitetsökning har alltså skett med hjälp av insatsmedel i form av avancerad (dyr) teknik, inköpt/importerat foder och gödning och drivmedel mm.

Och vår minister Bucht med ansvar för bl.a. landsbygdsfrågor talar, liksom många andra som anger tonen för lantbruket i Sverige, om att framförallt öka exporten med hjälp av i grund och botten ännu mer av samma som hitintills. Förre landsbygdsministern Erlandsson tänkte på precis samma sätt.

Borde inte lantbruk och landsbygdsutveckling gå hand i hand? Är inte lantbruket och arealanvändningen nyckeln i vår ekologiska framtid på jorden?

Min teori om hur det blivit så här går tillbaka till 1945.

Då var Europa sönderbombat och städerna behövde byggas upp samtidigt som folk måste ha mat. Lösningen blev att industrialisera jordbruket för att få loss människor från landsbygden till allt byggarbete som måste ske i de sönderbombade städerna. Att krut och konstgödning är samma kemiska ämne gav en möjlighet till omställning av krigsindustrin till fredlig produktion. Någon gång på 1950-60 talet hade den strategi som då lades med Marshallhjälp från USA mm faktiskt löst problemet. Europa var återuppbyggt och industrin fick fart och tuffade på.

Någon gång där borde det ha varit relevant att byta fokus. Men den framgångsrika strategin har tuffat på trots att problemet alltmer blir det rakt motsatta. Att bryta en framgångsrik strategi är ingen självklarhet. Men varför skall man nu fortsätta att få loss arbetskraft när industrierna nått sin kulmen och det som växer inte längre är industrin utan arbetslösheten?

För framtiden – nu när vår ödesfråga helt uppenbart är jordens ekologi – är att vi formulerar en idé som börjar med att vi har ett jordklot och att jordytan inte växer. Värdestegring i ekonomin borde kopplas till värdestegring av jordens arealer. När penningmassan växer och växer medan samtidigt haven utfiskas och fruktbar åkermark och skog förvandlas till öken, så är det något som inte stämmer.

Vi behöver tänka ut ekonomiska system som vrider incitamenten rätt. Att samhället betalar lantbruk för ekosystemtjänster är ett steg i rätt riktning. Det är också lokala system där en grupp konsumenter backar upp en gård och gör det möjligt för den att utveckla sig i ekologisk riktning och när Saltå Kvarn ger extra merbetalt för frivilliga ekologiska insatser utöver minireglerna. Men vi behöver också tänka ihop de här sakerna.

Projektet ”Dina 2000 kvadrat” är ett försök i den riktningen. Vi är 7 miljarder och vi har 1,4 miljarder hektar åkermark att dela på. Alltså 2000 kvadrat per person – vilket kanske kommer att minska i takt med att jordens befolkning ökar medan åkerarealen krymper. Men poängen var att visa att vi faktiskt bekvämt klarar oss på 2000 som samtidigt odlas på ett sådant sätt att vi samtidigt bidrar till att reparera ekosystemen i världen. Det går alltså. Och var och en av oss kan faktiskt också dra sitt strå till stacken och göra sin andel och inspirera andra. Detta var min idé med projektet.

Att vi lär oss tänka om våra system på ett sätt som utgår från dagens frågor – och inte bara mer eller mindre följer den linje som stakades ut 1944 när några få människor som såg att Tyskland kommer att förlora kriget tänkte några decennier framåt och etablerade den ordning som i stora drag gäller än idag.

 

”Nu krävs kraftfulla åtgärder mot nötkött och flygresor”  = ett rätt och ett fel!

I DN idag 27/2 2015 skriver 12 forskare om att det behövs kraftfulla åtgärder för klimatets och framtidens skull. Det har de verkligen rätt i! Och när det gäller flyget har de också verkligen rätt. Det är ju helt galet att flyget är exkluderat från koldioxidskatt.

Men när det gäller nötköttet har dessa forskare – varav ingen forskar inom jordbruket – missat en mycket väsentlig sak: När det gäller kött, så är det helt avgörande om köttet är producerat med perenna (=fleråriga) grödor som hjälper till att bygga upp markens humus eller med ettåriga grödor som bryter ned humuskapitalet i jorden och löser upp det i klimatgaser. Nötdjur – kor och tjurar – har förmågan att leva av enbart bete eller enbart bete och hö/ensilage! De djuren hjälper faktiskt till att bygga upp humus i marken genom att fixera klimatgaser. De har en positiv effekt! Om man hugger ned djungel för att den skall bli betesmark till nötdjur i några år innan den förstörts för lång framtid, så är det naturligtvis starkt negativt. Likaså förekommer att man odlar foder på ett ensidigt sätt för att maximera nötköttsproduktionen. Men så går verkligen inte all nötköttsproduktion till. Att klumpa ihop nöt och nöt är en förenkling man inte får göra.

När det sedan gäller de ”energieffektivare” kyckling och gris, så är problemet att dessa oftast utfodras i stort sett med foder från ettåriga grödor som alltså bryter ned jordens humuskapital och förvandlar det till klimatgaser i stort sett hur man än odlar. Dessutom är det grödor som mycket väl hade kunnat vara mat till människor direkt! Men, man kan också mycket väl utfodra dessa djur med spill som drav, mäsk och vassle. Men eftersom arbetskraften är dyr och dessutom beskattad blir ett sådant kött dyrt och har därför alltmer försvunnit från marknaden och är idag inte lätt att få tag på.

Med dessa fakta i grunden så blir rådet tvärtom – ät en lagom mängd kött, men snarare nöt- och lamm från ekologiska naturbetesdjur än fläsk och kyckling. Det värsta blir billigt fläsk, och anledningen till detta är att billig konstgödsel (som slukar fossil energi i framställningen) driver ned världsmarknadspriset på spannmål, så att fläskproduktionens lönsamhet kommer att hänga på att pressa så mycket foder som möjligt i grisarna med största möjliga effektivitet.

Den logiska åtgärden för att råda bot på detta är att beskatta handelsgödseln – och för att få ihop ett förslag som fungerar med bönderna så skulle den skatten återföras till lantbrukarna i form av minskad arbetsgivaravgift.

Något behöver också göras mot importen av billigt kött, billig foderspannmål och billig soja som inte betalar sina miljökostnader. Där finns en knut i Världshandelsorganisationens regelverk som behöver lösas upp. Att definiera god miljöhänsyn som olagligt handelshinder är ju inte klokt. Men så fungerar det faktiskt idag!

Och konsumenten behöver lära sig att konsumera klokt. Det är det som kallas Östersjövänlig mat eller ”Diet for a Green Planet”.

 

Krönika för 2014

Året som vi nu närmar oss slutet av har varit ett oroande år.

Det var året då ISIS – Islamiska Staten i Irak och Syrien – dök upp från ingenstans och plötsligt hade etablerat sig med full auktoritet nästan som en verklig stat. Cecilia Uddén beskrev det i sin nyårskrönika (God morgon Världen i söndags) som en slutpunkt för den hoppfulla Arabiska Våren. Undantaget som verkat klara sig någotsånär är Tunisien, som i år i ett demokratiskt val utsåg en ny president – 85 år gammal! Men även där finns gott om oroande tecken. Och halva Syriens befolkning på flykt. Hur påverkas de – och hur påverkas grannländerna som redan är pressade och tar emot de flesta av flyktingarna? Och unga män från hela världen som dras till att delta i striderna – på olika sidor… Mig påminner det om hur Europas ungdom med glädje och positiv förväntan 1914 kastade sig in i Europas krig. Jag tycker inte om tanken att den historien skall upprepa sig. Men skall vi undvika att just det sker kommer det att behövas något som skiljer Mellanöstern 2014 från Europa 1914.

Det var också året då protester på Maydantorget i Kiev först ledde till polisvåld mot obeväpnade demonstranter, sedan att den korrupte presidenten faktiskt avgick – och sedan till oro i Östra Ukraina, Rysslands övertagande av Krim och faktiskt till krig och en situation som ser ut att bli en böld som kapslas in.

Det har också varit ett år då klimatutvecklingen börjar få en ny ton i det globala samtalet. IPCC kom med en ny rapport. Det talas allmänt om att vi kommer att missa tvågradersmålet med katastrofala konsekvenser och att tiden är kort. Ett krismedvetande börjar utveckla sig och goda lokala initiativ växer sig starkare och visar att den förändring som behöver ske inte behöver vara en uppoffring – utan tvärtom kan vara en väg till ett bättre liv. Men samtidigt som det också finns hoppfulla tecken, är det ytterst oroande att medan vi borde bli fossilfria, så har fyndigheter av oljeskiffer som börjar exploateras i USA och Canada sänkt oljepriset i världen. Hur vi skall kunna låta 80% av de kvarvarande fossilenergireserverna bli kvar i marken orörda tycks ingen ha svar på. Och att just detta är en förutsättning för att det inte skall gå riktigt illa talar man också om tydligt och offentligt. Första avsnittet av TV programmet ”Runda Bordet” med bl.a. Johan Rockström innehåller tydliga samtal kring detta. Värden laddar för ett klimatmöte i Paris nästa år, som vi måste hoppas blir något annat än nederlaget i Köpenhamn.

Till årets tecken hör också demonstrationerna för demokrati i Hongkong, som verkar ha tystnat utan att ha gett några synliga resultat. Kina med sin starka ekonomiska utveckling och en fjärdedel av jordens befolkning men bara en tiondedel av dess naturresurser är uppenbart avgörande för världens framtid, men vad som egentligen sker där är ett stort mysterium. Europa tappade sitt grepp om världen i och med andra världskriget, efter vilket USA kraftfullt tog över – bl.a. genom att bygga det nya Europa med Marshallhjälpen. Nu håller USA på att tappa sitt grepp – och vad tar över då? BRIKS-länderna kallas ibland Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika efter sina initialer. Många ser dem som framtiden – och det är en uppfattning jag delar. Tveklöst störst och starkast av dessa är Kina. Och vart är Kina på väg? Jag tror Rysslands framtid ligger mycket långt fram i tiden. Det landet verkar med detta år vara på väg ut i en lång ökenvandring. Brasilien, Indien och Sydafrika är visserligen stora länder, men jag har svårt att se att de matchar Kina.

I några fattiga och krigshärjade länder i Västafrika utbröt en epidemi av infektionssjukdomen ebola, som fick utveckla sig långt innan världen utanför började reagera ordentligt. I övrigt i Afrika har vi hört om Boko Haram i Nigeria och Al Qaida i Mali. Inga nyheter är goda nyheter – så jag anar att det finns en god utveckling som tuffar på i många andra av Afrikas länder. Burundi– ett litet land inte större än Småland mitt i södra Afrika fick jag en liten inblick i då jag hjälpte till med en ansökan för ett projekt. Det verkar vara en skör positiv utveckling på gång efter många år av krig och konflikter.

USA har undvikit att ställa in betalningarna genom att två gånger skjuta upp nödvändiga beslut. Problemen i dess ekonomi är kvar och just nu har de en president som har både kongress och senat emot sig. Landet lever över sina tillgångar och har redan mycket stora skulder till Kina. Det är kanske detta som pressat dem att exploatera skifferoljan, som borde fått stanna i backen, och som får oljepriset i världen att falla, tvärtemot vad i alla fall jag förväntade mig – för att inte tala om hoppas. Det har varit protester mot exploateringen av skifferoljan eftersom utvinningen är smutsig. Men vad skall egentligen till för att fossila bränslen skall få stanna i marken?

Det var val till EU parlamentet – som såg missnöjespartier i olika nationalistiska tonarter öka starkt. Sedan valdes en ny EU kommission – och dess president Jean-Claude Juncker hamnade direkt i blåsväder. Som premiärminister i Luxemburg hade han aktivt drivit fram de nationella regelverk som gjort Luxemburg till ett skatteparadis, som nu kommissionen bör ta i att riva ned. Tror vi att skatteparadisets främsta arkitekt kommer att ta i att demontera sitt eget verk med full kraft? Vi får väl se. Alldeles i slutet av året rullar ett orosmoln från Grekland upp. Det blir omval – och kommer folket att välja en regering som fortsätter att acceptera det krispaket som landet föreskrivits? Stämningarna i landet tyder inte på det.

I Sverige var det ”Supervalår”. Den benämningen hade givits redan innan Löfvén annonserade och därefter avlyste extraval pga att EU parlamentsvalet och de nationella valen råkade komma på samma år. Många har redan talat om sandlåda. Jag hoppas att partierna hinner omgruppera sig innan nästa val och orka förnya sig. Jag är trött på vår nationella politik. Nivån behöver höjas generellt. Men skönt att vi slapp extravalet.

I Södertälje ledde inte valet till någon omgruppering. Samma konstellation (s,v,mp) som i valet innan fick egen majoritet igen, även om Sverigedemokraterna växte även här. Det nya kommunfullmäktige är samtidigt ordentligt föryngrat – och då särskilt min egen moderata grupp. Och jag själv har omgrupperat mig från Miljönämnd till Utbildningsnämnd. Södertälje kommun är världen i miniatyr. Jag tror inte jag kan rå på världen direkt. Men kanske kan jag bidra något i min egen kommun – och med alla nationaliteter som bor här och alla globala kontakter som utgår från Södertälje kommuns territorium, så strålar det vi gör här ut. Trots mina mörka bilder är jag optimist. Vi kommer att hitta en lösning. Men för att göra det måste vi först se problemen som de är och utan skygglappar.

Därför känner jag mig rätt placerad i Utbildningsnämnden – närmast underställd en partikamrat som för inte så länge sedan själv gick i skolan…

 

Sluta subventionera ekologiskt ohållbar praktik

En kommentar på Klimatforum 2014 var ”Sluta subventionera ekologiskt ohållbar praktik”.

Det var en av mina favoriter. Jag tror det skulle räcka långt. Men vi är långt ifrån. En sådan sak är att flygbränsle är det enda bränsle som är befriat från beskattning. Tänk bara hur det snedvrider persontransportbranschen.

Det finns en bra artikel i Fokus. Jag hörde talas om det här i ett samtal med EU parlamentarikern Christoffer Fjellner (m), som förklarade svårigheterna att komma igenom på internationell nivå med frågor som verkar självklara.

Nyligen lade nattåget mellan Köpenhamn och andra Europastäder ned.  Det är verkligen ett bakvänt beslut i dessa tider, när tåget är så mycket bränslesnålare och dessutom ett bekvämt sätt att ta sig direkt från stadskärna till stadskärna. Utan subventionen till flygbränsle skulle tåget konkurrera starkt mot flyget.

Alla som protesterar mot nedläggningen av nattågen från Köpenhamn, kan gärna passa på att väcka frågan om Chicagokonventionen och subventionen av flygbränsle.

#klimatforum2014

Är politiken medveten om att hälften av klimatpåverkan globalt är kopplad till maten? Jag misstänker att detta inte riktigt sjunkit in ännu. Men jag tror det är på väg.

Anders Wijkman gjorde kanske dagens bästa inlägg. Hans slutpoäng var att vi borde göra en skattereform där vi går från att beskatta arbete till att beskatta uttag av naturresurser. Det har jag också tänkt länge – och jag tror inte jag är ensam.

Ett litet steg i den riktningen skulle nuvarande regeringen kunna ta. Den har återinfört skatten på handelsgödsel, vilket jag tycker är bra. Men den har inte varit tydlig med att den skall återföras till jordbruket. Gör detta i form av minskade arbetsgivaravgifter till jordbruket! Med en sådan branchneutral beskattning – en riktig skatteväxling – skulle det gå att höja skatten på inköpt kväve och fosfor (handelsgödsel) till en sådan nivå att det faktiskt får rejäl miljöeffekt. Då vrids ekonomin till att anställa fler, vilket stimulerar omställning till sunt ekologiskt regenerativt jordbruk. Det är viktigt att handelsgödselskatten inte går in i statskassan för att bekosta sådant som inte är direkt riktat till jordbruket. Vi får inte missgynna vårt jordbruk och få jordbrukarna negativt inställda på det sättet.

Jag hade anmält mig till klimatforum några veckor tidigare, och så fick vi ett erbjudande om att ha en monter dessutom, och så blev det. Vi var totalt 4 personer – Sara Jervfors, Christine Strandberg, Artur Granstedt och jag – som visade upp Södertälje kommun, URBACT projektet Diet for a Green Planet och det tematiska partnerskapet ”Uppbyggande av kompetens för ekologiskt lantbruk som nyckelfunktion i ekologiska kretsloppssamhällen” finansierat av Svenska Institutet. Intresset för vad vi gör var stort – vi hade intresserade människor hos oss i stort sett hela tiden i pauserna.