Intervjuad i Radio P1 ”Plånboken”

Intervjuad i Plånboken

Jag lyssnar alltid på P1 i radio när jag har chansen. Ibland reagerar jag på något och skickar ett e-mail. Den här gången ledde det till att Plånboken i P1 ringde och ville ha mig med i nästa inslag.

Här är länken till programmet som gick onsdag 23/2 kl 10.00: http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=2778

Och här är det jag skrev:

”Hej

När det var Pensionsfondsval för många år sedan, så valde jag etiska fonder och miljöfonder, för jag tänkte att om de går med förlust kan jag ändå vara nöjd för jag har satsat på framtiden och kan leva med gott samvete – och sova gott – även om dessa fonder går ekonomiskt baklänges.

Jag saknade då och saknar fortfarande ordentliga möjligheter att utvärdera hur pass etiska och miljöriktiga dessa fonder är egentligen eftersom den utvärderingen är så eftersatt. Alla talar bara om penningvärdet i tusen nyanser. T.o.m. när någon (som i Plånboken som jag lyssnade till idag 13/2 på reprisen) direkt frågar hur man skall satsa om det viktigaste är att kunna ”sova gott”.

Häromveckan fick jag mitt besked från Pensionsmyndigheten och såg att mina etiska aktiefonder och blandfonder faktiskt givit min portfölj (som jag inte brytt mig om och inte rört sedan jag satte ihop den) totalt sett något bättre resultat än genomsnittet. Det känns naturligtvis tillfredsställande. Det har hänt tidigare att beskedet legat under medel, men det har inte gjort mig sömnlös.

Många har tyckt att jag är blåögt idealistisk och inte cynisk nog för vår krassa verklighet. Jag har mer och mer lärt mig att stå på mig med min ”blåögda hållning”. Det är helt enkelt också ekonomiskt klokt att i första hand tänka på en ekologiskt och etiskt hållbar framtid när vi väljer aktier – som ju är våra investeringar i framtiden. Satsa på den framtid du faktiskt vill ha till dina barn och barnbarn och barnbarns barn och välj de aktier som investerar i den framtiden! Svårigheten är att det är svårt att hitta analytiker som satsar sin begåvning på att hjälpa till med den bedömningen. Jag saknar verkligt skarpsinniga bedömare i den genren. I alla fall efter Sternrapporten borde det finnas marknad för det.

Jag hör aldrig den här hållningen uttryckas i ekonomiprogram som Plånboken – eller i alla fall alldeles för sällan. Den som bara stirrar på pengarna stirrar sig blind! Investeringar handlar om vilken framtid vi faktiskt vill ha åt de kommande generationer vars dagliga arbete bl.a. kommer att bära vår framtida pension och sjukvård.

Den som bara tänkt på vinstoptimering och misslyckas och förlorar pengarna får ju svårt att trösta sig. Då är ju allt bortkastat – och risken är att satsningen bidragit till att dra oss ännu längre in i en återvändsgränd. Den som däremot satsar på ett djupt känt ideal och förlorar pengar, har ändå tillfredsställelsen kvar. Och möjligheten att det vänder längre fram. Man måste inte vara krass för att man sysslar med pengar. Kan ni göra ett försök att arbeta in en sådan hållning?

Vänliga hälsningar

Hans von Essen, Järna”

Revision

Till nästa möte i Kommunfullmäktige kommer revisorerna och informerar om sitt arbete. Jag kommer att spetsa öronen, eftersom revisionen är en viktig funktion.

Jag har själv varit lekmannarevisor i några små sammanhang och jag har som ekonomiansvarig lämnat papper till revisorer på olika nivåer. Inför mitt första revisionsuppdrag (i vår vägförening) läste jag in Björn Lundéns bok om revision för att sätta mig in i vad jag gav mig in på. Då var jag suppleant till en äldre herre som varit vd åt Lantmännen – alltså åt ett företag med många hundra miljoner i omsättning. Nu gällde det en vägförening med drygt hundratusen i omsättning och en styrelse som arbetade i stort sett ideellt. Det var alltså småpotatis. Men det här var en herre av gamla stammen med noggrannheten till öret i blodet. Det slog mig att man knappast ägnar ens i närheten av så mycket tid per reviderad tusenlapp i ett storföretag som i en liten vägförening, där dessutom möjligheterna att hitta på något skumt är synnerligen begränsade.

Det viktigaste jag lärde mig av Björn Lundén var att man skall planera revisionen för att identifiera vilka risker som kan finnas och sedan gå på detta för att kontrollera. Riskanalys och val av kritiska kontrollpunkter.

En annan sak som fastnade var revisorns ansvar ifall det finns ett problem, för då blir det kinkigt! Om något allvarligt upptäcks blir revisorn skyldig att göra en anmärkning i revisionsrapporten. Men att skriva en anmärkning i revisionsberättelsen om det inte är allvarligt är ett brott! Som revisor kan man alltså hamna i ett läge där det gäller att vara mycket klar över vad man gör. Fel som inte är tillräckligt allvarliga för att ge en anmärkning i revisionsberättelsen kommunicerar man med de ansvariga så att de får chansen att rätta sig. Ofta gör man revisionsanteckningar åt styrelsen. Om samma fel återkommer kan det bli kinkigt. Intressant var också att revisorn har rätt att ta del av allt som är hemligstämplat i verksamheten och följdriktigt har tystnadsplikt – men tystnadsplikten har ett undantag! Om en medlem ställer en rak fråga till revisorn på ett årsmöte, så är revisorn skyldig att ge ett rakt svar även om det gäller uppgifter som annars inte är offentliga för medlemmarna. Jag har faktiskt utnyttjat den möjligheten en gång i en ideell förening.

Därför tänker jag att även om ärende 3 är ett rent informationsärende och inte föranleder något beslut från Kommunfullmäktige, så är det här ändå kanske denna dagordnings viktigaste punkt!

Premiär för nya miljönämnden

Hetaste diskussionen blev det kring ett informationsärende, d.v.s. ett ärende som inte ens var uppe till beslut, utan bara en information från kontoret om vad de var på väg att göra och som de var skyldiga att göra för att följa lagen. Kontorschefen blev tvungen att säga till på skarpen för att vi till sist skulle komma till punkt. Det handlade om ”buller” från politikertorget – d.v.s. ”buller” för dem som bor intill själva torget. För arrangörer och för dem som gillar att lyssna till musik eller talare är det något annat. Detta var tydligen mycket känslomässigt engagerande och skapade svår vånda. Innan nästa nämndmöte har vi en genomgång av en jurist om vad som gäller för myndighetsutövning – en utbildning. Jag minns ännu väl hur det kändes att vara alldeles ny ersättare. Insikten om vad man kan och inte kan göra är smärtsam. Att komma in ny helt utifrån – och särskilt om man bär på en brinnande fråga som det snart visar sig att man inte utan vidare kan göra något åt – är en kulturchock, som man dock inte får fega inför. Det är detta som är demokrati. Hade demokrati varit enkelt hade det inte funnits några diktaturer i världen. Vill man åstadkomma något bra får man lära sig att fokusera och att ha en lång vilja.