Politiskt credo

Vi har bara ett jordklot.

Vi måste vara rädda om detta enda precis som vi måste vara rädda om vår hälsa. Det händer lätt att vi slarvar – med den egna hälsan såväl som med jordklotets – och detta får konsekvenser. Erfarenheten visar att hot inte hjälper. Vi fortsätter att röra oss för lite, äta alldeles galet, leva med oregelbunden dygnsrytm, förgifta oss med droger och annat som vi väl vet är negativt för hälsan – trots alla varningar. På samma sätt räcker inte heller varningar om jordens hälsa för att vi verkligen skall ta i saken.

Parallellen med hälsa ger ett visst hopp – för den visar att det faktiskt finns vägar att nå förändring till det bättre. Den visar att mirakel sker och att katastrof och kris kan visa sig vara ett steg i en utveckling. Den kan lära oss vilka metoder som fungerar och vilka som inte gör det. Jag tror vi kan lära oss tillämpa de metoder till positiv förändring vi lär oss i det lilla steg för steg i allt större sammanhang.

Det finns gott om goda exempel på nivån individ. Det finns också gott om exempel på nivån grupper av människor. Just nu är jag inne i att få till ett sådant gott exempel på nivån Södertälje kommun med 86 000 invånare – och jag börjar känna mig allt mer nöjd med att vi håller på att lyckas. Södertälje kommun är utnämnd till årets skolmatskommun 2014 av White Guide Junior och har fått flera andra priser nationellt – och internationellt är vi genom ”Diet for a Green Planet” som tillämpas i alla offentliga måltider – ett av sex goda exempel i Europa – som genom ett URBACT Pilot Transfer Network får sprida sitt kunnande till andra städer i Europa. Jag tror att ett riktigt gott exempel på den här nivån är både realistiskt och har sprängkraft globalt att åstadkomma en global förändring. Steget från 1 till 86 000 är ungefär lika stort som steget från 86 000 till 7 000 000 000…

Människans natur är att spränga sina gränser.

När en människa upptäcker en gräns som är satt av en annan människa, av Gud eller av naturen (och är på det humöret), så ger hon sig inte förrän hon sprängt den gränsen. Föräldrar vet vilken oerhörd lockelse ”Du får inte…” kan utgöra. Det ligger i vår natur. I detta sprängande av gränser söker vi vår egen identitet och livets mening.

Jag tror att idén om det gränslösa samhället som så starkt präglar vårt samhälle idag, kommer av denna mänskliga strävan att spränga gränser. Den har fått oss att drömma om en gränslös värld.

Nu är vi nästan där – och börjar märka att den gränslösa världen kan vara som den värsta mardröm!

För inte så länge sedan var vi tvungna att arbeta konkret med naturen för vårt uppehälle. För att få mat måste vi sköta åkrar och djur eller fiska, jaga och samla. Det krävdes en ansträngning, som också gjorde att vi höll oss sunda.

Något i oss människor är som djuren. Om en ko kommer lös i ladugården och hittar kraftfoderbingen, så äter den tills den dör. För kraftfodret har den ingen gräns i sig själv. Betet kan den aldrig äta ihjäl sig på, för det fyller upp magen i tid och ger en tydlig signal till arbetet med att idissla och tugga om. Men kraftfodret tycks fordra en inre gräns som kon saknar.

Djupare sett menar jag att det sant mänskliga – utöver sprängandet av andras gränser – är att hitta sina egna gränser i sig själv ur fri insikt.

Det är dags att vi slutar drömma om en totalt gränslös värld och istället börjar drömma om en värld där vi bygger upp alla de gränser vi behöver för att leva väl. Vi behöver gränser på alla plan; Jag sätter min personliga gräns när andra ställer krav på mig som jag inte kan säga ja till. Ett lokalsamhälle bör kunna sätta sina gränser – alla beteenden hos nyinflyttade och besökare är inte OK. (Inte heller alla beteenden hos de som bott in sig sedan evigheter är OK). Familjen måste kunna sätta sina gränser. Även kommunen, den större gruppen, föreningen, nationen o.s.v. måste kunna sätta sina gränser och definiera vad som är tillåtet inom dess revir.

Men vi måste samtidigt också respektera den sant framåtskridande gränsöverskridande människan.

Det nya samhället måste bygga på tron på den innerst inne goda människan som går denna svåra balansgång och växer med erfarenheten till allt starkare lysande moraliska förebilder – och finner sin glädje i livet i att få bli alltmer skicklig i att bidra till att vår värld blir bättre att leva i.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s