Examen för Farmers University Practice Course 2015

På tisdag den 29 september klockan 9-12 är alla välkomna till Kulturhuset i Ytterjärna! Då är våra 5 vitryska ungdomar som praktiserat sedan början av april på ekologiska gårdar runt om i Mellansverige i Järna för att ta sin examen och inför hemresan.

Passa på att träffa dem! De har tio minuter var att presentera sin gård – och sedan finns tid för frågor och samtal.

150929 Invitation Farmers University exam day

Insekter som mat i framtiden?

Tanken att vi i framtiden kommer att lära oss äta insekter dyker upp mer och mer.

Jag är inte främmande för idén. Tvärtom – jag har provat och gillade rostade gräshoppor, även om det var länge sedan – och jag vet att eventuella äckelkänslor beror på uppfostran och vad man vänjs vid som barn och kan övervinnas med hjälp av rätt tillagning och servering.

Men i en artikel i Miljömagasinet förra veckan (4/9 2015) dök det upp en artikel som fick mig att börja undra. Där beskrevs en framtid där insekter skall odlas i stora lador – och så skall de utfodras med ”kycklingfoder”!

Författaren till den artikeln verkade helt omedveten om att ”kycklingfoder” är högkoncentrerad, protein- och vitaminrik mat som odlats någonstans och som lika väl som att användas till foder hade kunnat bli livsmedel direkt. Vad är då vinsten med att ta det genom en insekt? Möjligen är insekten lite mer effektiv än kycklingen med mindre förlust av protein och energi på vägen. Men förlust är det!

Vad vi glömmer är att vare sig insekten eller kycklingen producerar vare sig energi eller protein. Det gör växten genom fotosyntes och kvävefixering.

Om vi talar om insekter som lever av att bryta ned cellulosa och annat för människan oätligt material som kommer av växternas primärproduktion. Eller om vi tar insekterna i ekologiska system som utnyttjar någon speciell nisch – Då är jag med på insektsspåret.

Om däremot insekterna skall matas med högvärdigt kycklingfoder, då är vi på helt fel spår!

 

När får vi ett lantbruk som har något med landsbygdsutveckling att göra?

” Trots en fantastisk ökning av produktiviteten är jordbrukets förädlingsvärde i dag inte större än på femtiotalet; från 1993 till 2010 sjönk jordbrukets bidrag till BNP från 18 miljarder till 10 miljarder kronor. ” skriver Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremen i en tänkvärd debattartikel i LAND Lantbruk.

Denna produktivitetsökning har alltså skett med hjälp av insatsmedel i form av avancerad (dyr) teknik, inköpt/importerat foder och gödning och drivmedel mm.

Och vår minister Bucht med ansvar för bl.a. landsbygdsfrågor talar, liksom många andra som anger tonen för lantbruket i Sverige, om att framförallt öka exporten med hjälp av i grund och botten ännu mer av samma som hitintills. Förre landsbygdsministern Erlandsson tänkte på precis samma sätt.

Borde inte lantbruk och landsbygdsutveckling gå hand i hand? Är inte lantbruket och arealanvändningen nyckeln i vår ekologiska framtid på jorden?

Min teori om hur det blivit så här går tillbaka till 1945.

Då var Europa sönderbombat och städerna behövde byggas upp samtidigt som folk måste ha mat. Lösningen blev att industrialisera jordbruket för att få loss människor från landsbygden till allt byggarbete som måste ske i de sönderbombade städerna. Att krut och konstgödning är samma kemiska ämne gav en möjlighet till omställning av krigsindustrin till fredlig produktion. Någon gång på 1950-60 talet hade den strategi som då lades med Marshallhjälp från USA mm faktiskt löst problemet. Europa var återuppbyggt och industrin fick fart och tuffade på.

Någon gång där borde det ha varit relevant att byta fokus. Men den framgångsrika strategin har tuffat på trots att problemet alltmer blir det rakt motsatta. Att bryta en framgångsrik strategi är ingen självklarhet. Men varför skall man nu fortsätta att få loss arbetskraft när industrierna nått sin kulmen och det som växer inte längre är industrin utan arbetslösheten?

För framtiden – nu när vår ödesfråga helt uppenbart är jordens ekologi – är att vi formulerar en idé som börjar med att vi har ett jordklot och att jordytan inte växer. Värdestegring i ekonomin borde kopplas till värdestegring av jordens arealer. När penningmassan växer och växer medan samtidigt haven utfiskas och fruktbar åkermark och skog förvandlas till öken, så är det något som inte stämmer.

Vi behöver tänka ut ekonomiska system som vrider incitamenten rätt. Att samhället betalar lantbruk för ekosystemtjänster är ett steg i rätt riktning. Det är också lokala system där en grupp konsumenter backar upp en gård och gör det möjligt för den att utveckla sig i ekologisk riktning och när Saltå Kvarn ger extra merbetalt för frivilliga ekologiska insatser utöver minireglerna. Men vi behöver också tänka ihop de här sakerna.

Projektet ”Dina 2000 kvadrat” är ett försök i den riktningen. Vi är 7 miljarder och vi har 1,4 miljarder hektar åkermark att dela på. Alltså 2000 kvadrat per person – vilket kanske kommer att minska i takt med att jordens befolkning ökar medan åkerarealen krymper. Men poängen var att visa att vi faktiskt bekvämt klarar oss på 2000 som samtidigt odlas på ett sådant sätt att vi samtidigt bidrar till att reparera ekosystemen i världen. Det går alltså. Och var och en av oss kan faktiskt också dra sitt strå till stacken och göra sin andel och inspirera andra. Detta var min idé med projektet.

Att vi lär oss tänka om våra system på ett sätt som utgår från dagens frågor – och inte bara mer eller mindre följer den linje som stakades ut 1944 när några få människor som såg att Tyskland kommer att förlora kriget tänkte några decennier framåt och etablerade den ordning som i stora drag gäller än idag.