Öppna en ny förhandlingsrunda

Jag har en vän som heter Orland Bishop. Han bor och verkar i Los Angeles-förorten Watts, med ett liknande rykte som Hovsjö eller Rosengård, men i Amerikansk skala.
Orland har utvecklat en förmåga att i rätt ögonblick tala rakt ur hjärtat på ett sätt som kan få en tungt kriminellt belastad gängledare att bestämma sig för att gå till polisen och erkänna för att kunna avtjäna sitt straff, göra upp med sitt förflutna och gå vidare och uppfylla sin verkliga mening med livet. Orland har gjort sådant mer än en gång – han har satt det i system och har varit i Järna ett par gånger för att lära ut sina metoder.
Det handlar om avtal; inte skriftliga avtal, utan avtal med hjärtat. För dem han avtalar med är han tillgänglig i den stund det verkligen gäller; I det avgörande ögonblick då ett möte människa till människa kan betyda allt. Från Orlands sida handlar avtalet om att vara tillgänglig i det ögonblicket med full närvaro.
Det ögonblicket tenderar att infinna sig på de mest olämpliga tider. Då gäller det att inse vad som står på spel och släppa allt, och det finns ingen betänketid.
Avtal är i Orlands värld grunden för allt. Pengar är inget annat än följden av gamla avtal mellan människor. Om vi inte gillar det de ”ekonomiska drivkrafterna” gör av oss och av det samhälle vi lever i, behöver vi ”bara” göra om avtalen.
Problemet är inte pengarna utan vår mänskliga bekvämlighet och ovilja att riva upp och omformulera gamla avtal. Problemet är kanske att en ny generation inte känner sig bunden i hjärtat till de avtal som den äldre generationen gjort upp med varandra. Att vara juridiskt bunden är något helt annat – juridiska avtal som känns fel kan få sinnet att koka över, och till sist håller inte locket på den tryckkokaren.
Vågar vi bjuda in den nya generationen till en förutsättningslös förhandlingsrunda att göra upp nya generationers avtal? ”Tar ni hand om oss när vi blir gamla om vi gör allt vi kan nu för att det skall finnas en framtid för er?”
Har vi i den något äldre generationen (Jag är 52 år gammal och räknar mig dit) mod att öppna en ny och förutsättningslös förhandlingsrunda om ett nytt generationsavtal med ungdomen?

Tillbakablick

Det närmar sig för mig ett fullt varv i Miljönämnden. Jag kom in som ersättare i den nya nämnden efter förra valet. Nu närmar sig nästa val och slutet på min mandatperiod är mindre än ett år bort.

Då var jag alldeles ny i politiken och hade inte ens deltagit i valrörelsen. (Eftersom jag aldrig varit med om någon valrörelse, så ser jag fram emot den som börjar dra igång nu med nyfikenhet och stor vilsenhet). Istället hade jag mer än trettio år av miljöengagemang och en kompetens som agronom och EU-projektledare och med ett mer än tjugo år långt engagemang i den antroposofiska världen i bakgrunden. Jag har hunnit pröva mycket i livet – men politik är nytt och jag nollställer mig för att försöka förstå.

Jag kände mig å ena sidan mycket osäker över alla oskrivna regler som finns. De skriva reglerna förstod jag mig bättre på och de utmärkta kurser som gavs lät mig snabbt få en förståelse för det viktigaste där. Värre är det med alla oskrivna regler! (Förre kommunstyrelseordförande Rolf Eriksson brukar säga att självklart betyder självklart för en själv och att alla andra behöver en förklaring – det tål att påpekas…) På ett tidigt möte fick vi en föreläsning av en jurist som påpekade att vissa av de ärenden vi har gäller ren myndighetsutövning – t.ex. att tolka miljöbalken i enskilda fall. Då borde vi ta av oss våra politiska hattar och sätta på oss juridiska hattar. Att döma politiskt i myndighetsärenden är emot reglerna – de skrivna reglerna. Enligt de oskrivna reglerna, så är det just blockpolitik och röstning i partigrupper som gäller.

Jag kände då, och känner faktiskt fortfarande, en viss osäkerhet över rollerna – eller vem som bestämmer egentligen – tjänstemännen eller politikerna. Med en svag och splittrad styrelse är det antagligen tjänstemännen som bestämmer. I politiken är den formellt styrande församlingen till sin natur uppdelad i minst två grupper som ska vara oeniga rent principiellt och som ägnar sig att prata ihop sig gruppvis före mötena. Hur skall det gå? Jag har velat få till de här mötena i grupper innan själva mötet, men inte för att i förväg komma fram till vad man skall tycka, utan för att klargöra vad grupperna betyder och vad vi har för gemensam hållning – för att det självklara inte är så självklart och jag har ett behov att lyfta upp till medvetandet vad vi är vad vi inte är eniga om.

Osäkerhet behöver inte vara dåligt – det betyder bara att jag har övergivit min ”comfort zone” och håller på och lär mig något. Jag tror att man måste känna en viss ständig osäkerhet över vad man gör för att vara en bra politiker. Att våga vara ute på djupt vatten och hal is är nödvändigt. Hade jag inte varit ute efter förändring hade jag aldrig gett mig in i politiken och förändring ligger med nödvändighet utanför ”comfort zone”.

Mer om taxor

Jag bläddrar vidare bland de 99 sidorna om taxor för prövning och tillsyn inom miljöbalkens område.

”Utvinning av råolja eller naturgas inom de områden som anges i 4 kap. 5§ miljöbalken – 35 timmar”
”Gruvdrift eller gruvanläggning…”

Jag börjar fundera över vad det är jag skall sitta och fatta beslut om egentligen, om hur beslut egentligen går till och hur man borde ordna upp det på vettigt sätt.

Det tilltalar mig inte att ha rådighet och fatta beslut i en massa frågor som jag faktiskt inte alls förstår. De 99 sidorna består av uppräkningar av alla tänkbara typer av verksamheter. De flesta är antagligen sådana som vi aldrig kommer att ha att göra med i Södertälje kommun, eller som vi har en enda av.

Från min tid som kontrollant för Svenska Demeterförbundet (som på den tiden genomförde kontroll på uppdrag av KRAV) minns jag hur tillfredsställande det var att jag med erfarenhet fick ett grepp om kontroll av lantbruk genom att gå igenom verksamheten systematiskt och med hjälp av enkel räkning få en grov helhetsbild av att allt gick ihop. Om lantbrukaren sade att inget foder köptes in och min kontroll visade att det var alltför mycket djur med för mycket produktion för egen försörjning med given odlingsareal och markernas bonitet, ställde jag en undrande fråga, och så kom foderinköpen upp på bordet. Det var mycket tillfredsställande att på det viset behärska helheten. Inspektörer med lång erfarenhet inom ett specialområde skaffar sig så småningom en sådan erfarenhet och blick för sitt område. Det är tillfredsställande och känns bra.

Jag minns också hur frustrerande det blev när jag sedan började ge mig in på sidoområden – en kvarn, en grossist o.s.v. Det var omöjligt att bygga upp ett riktigt kunnande och jag fick lägga orimligt mycket tid på varje objekt.

De här 99 sidorna där varje sida beskriver ett tiotal olika slags verksamhet – alltså totalt ungefär tusen olika verksamheter – känns inte alls bra. Det är ett steg framåt jämfört med förr då ingen miljöinspektion fanns och oskyldig tredje part regelmässigt fick betala priset. Vi betalar priset idag i form av miljöförstörda områden där den som orsakat den aldrig kommer att kunna ställas till svars.

Jag har många frågor att ställa. Varifrån kommer underlagen? Är det vettigt att ha ett system på många områden som innebär att småskaliga verksamheter betalar betydligt mer i kontrollavgift per producerad enhet än storskaliga verksamheter? Vad finns det för underlag? Är underlaget i själva verket en nationell myndighets norm och varför skall vi i så fall fatta ett beslut på kommunal nivå? Kunde man fatta beslut på kommunnivå i frågor där vi har tillräcklig kunskap och leva utan beslut i frågor där vi vet för lite? Kanske har tjänstemännen bra svar att ge, men jag börjar bli rädd att jag inte kommer att känna mig redo att gå till beslut. Jag börjar överväga att yrka bordläggning.

Taxa för miljönämndens verksamhet enligt miljöbalken

Det är inte sällan de till synes gråaste rubrikerna döljer det mest intressanta.
Ärendet är 96 sidor långt och består av uppräkningar av allt miljökontoret håller på med och själva knorren är ett konstaterande av hur många timmar som beräknas gå åt för att inspektera.
Antalet timmar multipliceras med timtaxan och dimper ned i form av en räkning hos den som skall göra det ena eller det andra. 1 timme = 880 kr (+moms), 2 timmar = 1760 kr o.s.v. För en liten företagare som försöker komma igång med en verksamhet som är allt annat än lönsam i pionjärstadiet kan det här bli förödande. Å andra sidan måste inspektionsverksamheten bära sig, särskilt i sådana omständigheter där det går att spara pengar genom att slarva med miljöfarlig verksamhet.
Kontoret skriver visserligen att denna revision av taxorna är föranledd av ett nytt kodsystem och att man passat på att justera taxorna, så det är inga stora förändringar. Men å andra sidan är frågan på bordet nu, och taxor är en viktig policyfråga.
Jag har läst och kommit till sid 17 (av 95) och har gjort följande noteringar i kanten:
”Är det vettigt att ta ut avgift av dem som går före med miljöförbättrande åtgärder?” Det är en politisk fråga. Om miljöchefen trott att det var möjligt att ta bort avgifter från pionjärer på miljöområdet utan att miljönämnden fick ett tillskott till budgeten från Kommunfullmäktige (KF) så skulle han antagligen föreslagit det. Från KF råder stränga order att tvärtom spara på kommunens budgetmedel. (noteringen uppstod vid 4 tim för ”inrättande av vattentoalett till sluten tank” och jag tänker då att det är skillnad om installationen är föranledd av nybyggnation eller om det handlar om att byta ut ett miljömässigt sämre system – kanske läser jag fel, men principfrågan finns och kanske gäller andra områden också)
”Drabbas man av nackdelar om man anmäler jämfört med om man ligger lågt och håller tyst?” Föranlett av notisen ”timavgift” under handläggning av anmälan av miljöskada.
När jag kommer till djurhållning reagerar jag tvärtom; 6 timmar för anläggning med mer än 200 djurenheter svin och fjäderfä. Det är stora anläggningar! Det är vad man kan kalla djurindustrier. För att ta vara på gödseln från så mycket djur i ett bra kretslopp, skulle det behövas 400 hektar åker (4 kvadratkilometer) om det var ett jordbruk i kretslopp. I blandad bygd innebär det milslånga avstånd och tveksamt om utkörning av gödsel till skiftena längst bort är lönsamt och hinns med i varje läge.
När jag ser att en filial med samma rektor har hälften så stor avgift jämfört med en skolverksamhet med samma storlek och egen skolledning, blir jag också fundersam över om det här storskalighetstänkandet egentligen håller streck i miljöinspektion. Jag är orolig för att små innovativa verksamheter hålls tillbaka för mycket. Ur samhällets synpunkt är det klokt att skydda de små därför att de har andra fördelar än de storskaliga, men att de fördelarna till stor del ligger i framtiden. Samhället behöver ibland de smås flexibilitet.
Ur inspektionens synpunkt är de små naturligtvis besvärliga. Det ar mycket tid per enhet. Många saknar kunskaper. Man måste ju kunna allt från bokföring till teknik, så det är omöjligt att vara proffs på allt. Man måste ta dem på ett helt annat sätt.
Det här borde jag ha börjat gräva i för länge sedan. 78 sidor kvar och nu är tiden knapp…