Tydlig mjölkmärkning är bättre än förbud

Nu har alliansgruppen (M, C, FP och KD) i Riksdagens Miljö- och Jordbruksutskott satt ned foten på ett bra sätt i LAND Lantbruk: Tydlig mjölkmärkning är bättre än förbud.

När regeringsalliansen agerar på detta sätt, bör det väl leda till gott resultat!

Det låga mjölkpriset till lantbrukare är en katastrof. Om direktförsäljning hindras blir det svårt till omöjligt för bonden att ta ut bättre pris för högre kvalitet och miljöarbete utöver minimal lagstadgad nivå. Anonym råvara leder till prispress på bekostnad av allt annat. Det gör lagstadgad miniminivå till allmän standard och på det sättet blir det omöjligt att lösa bl.a. miljöproblemen.

Information och kompetensutveckling är däremot positivt. Kunskapsnivån om lantbruk och dess förutsättningar är ohållbart låg bland konsumenter.

Människan är i grunden god

Det är smärtsamt att se lidande och inte göra något.

Men ofta måste vi erkänna att vi inte kan. Det ger en impuls till att växa som människa. Människor som växer på det sättet blir förebilder.

 

Men människan har också en annan sida;

 

”Det goda som jag vill – gör jag inte,

Men det onda som jag inte vill – det gör jag”

 

Det är en drabbande självinsikt, som det tål att reflektera kring. Citatet kommer från Augustinus.

 

När vi gör det som är ont, stänger vi av något inom oss – eller tittar bort. Hanna Arendt formulerade en modern syn efter att ha intervjuat Adolf Eichmann ”Den banala ondskan”. Det är en betydande ondska som kan utvecklas genom att bara stänga av och titta bort.

 

Den stora faran med vårt demokratiska välfärdssamhälle är att det erbjuder så många möjligheter att stänga av och titta bort!

 

Och just den som försöker att ta ansvar blir lätt måltavla. Fenomenet har ett namn: Jantelagen.

 

Moderaterna har lagt en sparsam budget – med realism och med amortering av låneskulden.

 

Att lita till en framtid med tillväxt är självbedrägeri. Enkla fakta talar emot:

 

–         Allt fler äldre måste tas om hand av allt färre i arbetsför ålder

–         Vi skjuter miljöförstöringens kostnader på framtiden

–         Vi har redan plockat lågt hängande frukter i form av fossil energi

 

Moderaterna tar ett grepp och sparar in på nämnderna. Vi menar att de många nämnderna inte förbättrar demokratin utan tvärt om ökar möjligheterna att skylla på varandra. En enklare organisation tydliggör ansvaret.

 

En verksamhet i kommunen har utvecklats till ett föredöme – utan att ha fått mer budget. Måltidsverksamheten går mot alltmer hemlagat och mer miljövänligt.

 

Kostenhetens arbete visar en väg att bli en del av lösningen, som väcker goda krafter i människan.

 

Även majoriteten satsar på Östersjövänlig mat, men späder ut den genom att som vanligt satsa på alltför mycket på en gång.

(Det här var mitt anförande vid Kommunfullmäktiges budgetdebatt idag; Man kan även gå in på kommunens webbsida och se hur det blev: här är länken. Spola fram c:a två och en halv timme…)

Livsmedelsmässan i Södertälje Stadshus

Visst är det spännande att vi kan handla och kommunicera över hela jorden.

Men idag har pendeln redan svängt så långt åt det hållet att potentialen ligger i det lokala! Grannar som skulle ha mycket att vinna på att samverka med varandra vänder sig istället var för sig till aktörer långt bort, när det kanske finns en bättre lösning granngårds!

Det var dynamiken bakom Södertälje kommuns första livsmedelsmässa torsdagen den 14 november. Den var öppen för allmänheten och TV-meteorologen Pär Holmgren fanns som dragplåster för att locka deltagare.  Men det som var meningen med utställningen var att utställarna skulle träffa varandra – alla livsmedelsförädlare och distributörer i Södertälje kommun var inbjudna. För mig som har djupa rötter i det antroposofiskt inspirerade Järna var det särskilt viktigt att möta och höra aktörer som Torekällbergets kafé och Grekiska Kolgrillsbaren. I mötet mellan kulturer uppstår något nytt. Det är där det blir spännande!

Eftersom jag är en gammal räv som bär omkring på 1000 bra idéer, men kraft att genomföra endast en liten del av dem, så är jag inte så intresserad av nya idéer, som av dem som tar tag i idéer och på ett eller annat sätt hjälper till att göra dem till verklighet. (Det är kvalificerat skitprat att det skulle saknas idéer som det ofta sägs i politik och näringsliv; Idéer finns i överflöd. Bristvaran är att idéer blir till ideal med viljekraft bakom). Den här mässan var riktigt lyckad. Jag har haft många möten som faktiskt kommer att leda till något.

Helena Nordlund, som drivit fram initiativet, flaggade i sin inledning för att mässan finansierats av ett projekt. Skall det få en fortsättning, så krävs det engagemang.

Jag tror det blir av. Det här gav mersmak till fler än mig.

Opastöriserad mjölk är inte farlig!

När mjölken kommer direkt från kon innehåller den en skyddande bakterieflora. Den innehåller dessutom enzymer som bryter ned laktos, vilket innebär att många som uppfattas som inte tåla mjölk faktiskt kan dricka opastöriserad mjölk. Den skyddande bakteriefloran håller farliga bakterier nere. Det är därför inte alls säkert att man blir sjuk om man dricker opastöriserad mjölk även om denna mjölk skulle innehålla en del bakterier som kan vara skadliga. Pastöriseringen dödar bakterier – de nyttiga såväl som de eventuella skadliga bakterier som kan finnas där.

Det verkligt farliga är om pastöriserad mjölk blir smittad.

Det är så lätt att säga att det kan finnas farliga bakterier i opastöriserad mjölk och att pastöriseringen tar bort dessa. Att man då samtidigt tar bort skyddet mot farliga bakterier talar man betydligt mindre om.

En anledning till att industrin favoriserar pastörisering är hållbarheten. Opastöriserad mjölk surnar ganska snabbt till filmjölk. Om man kan konsten kan man lätt göra gräddfil, kvark mm. Det blir livsmedel med extra hög kvalitet. Men det är en levande produkt, som hanteras bättre i hantverksmässig eller småindustriell skala än i en stor industri. Den mjölk som konsumenter känner till har tagit ganska lång tid på sig från mjölkning av kon tills den hamnar i butiken. Först två dygn i tanken på gården, sedan transport i mjölkbilen, förvaring i tank på mejeriet i väntan på att komma till de olika stegen i ”förädlingen” – ta bort grädden, sätta till rätt fettmängd igen, homogenisering, förpackning, utkörning igen o.s.v. Då krävs pastörisering – ibland t.o.m. två gånger plus en ytterligare värmebehandling däremellan för att förlänga hållbarheten. I den här processen är det extremt noga att inte smitta mjölken. Om farliga bakterier kommer in i det här systemet är det naturligtvis katastrof.

Opastöriserad mjölk är något helt annat. Den skall behandlas efter helt andra riktlinjer än pastöriserad mjölk. Andra EU-länder kan. Estland är extremt noga med livsmedelssäkerhet – och de har fått till det. I en av Tallinns livsmedelsbutiker kan man köpa opastöriserad mjölk som kommer direkt från en gård.

Om Estland kan, så kan väl vi?

Riksrevisionen kritiserar Landsbygdsprogrammet

Igår kom nyheten att Riksrevisionen kritiserar Landsbygdsprogrammet. Det blev ett hett samtalsämne bland några av oss som var på väg hem från Vilnius. Det är bra med revisorer!

En oro för framtiden är att texter om ”innovation” i lantbruket kommer att tolkas som teknisk innovation, när det som verkligen behövs är nytänkande på det sociala, ekonomiska och ekologiska området. Ny hypermodern teknik på lantbrukets område har en tendens att kräva ytterligare sammanslagningar av gårdar för att betala sig. Det kan vara bra – men är det långt ifrån alltid.

Lantbruksbranchens starka lobbyister säger sig företräda lantbrukarna – och uppfattas också som om de gjorde detta – när de i själva verket företräder de industrier som lever av att sälja förnödenheter till eller köpa råvaror av lantbruket. Många lantbrukare är helt i händerna på dessa, och tillåter att aktörer som tjänar pengar på lantbruket utan att vara lantbrukare framställer sig som om de var lantbrukarnas röst. LRF –Lantbrukarnas Riksförbund – är två saker i ett; Dels är det böndernas  organisation, som är organiserad i lokalavdelningar med ibland stort engagemang och intressanta aktiviteter som utser sina regionombud, som i sin tur utser riksstyrelsen, som skall företräda landets bönder. Men LRF är också ägare till de industrier som säljer förnödenheter till bönder och som köper upp böndernas produkter, förädlar dem och säljer dem vidare.

LRF nr 1 som företräder bönderna bör rimligen jubla om någon kommer på ett sätt som gör att de behöver mindre förnödenheter och sparar kostnader eller ett sätt att få ut ett högre pris genom att ta på sig mer av förädlingen och utveckla egna varumärken. Men LRF nr 2 som företräder industrierna som säljer till bönderna och köper råvaror måste rimligen ha som huvudintresse att sälja så mycket som möjligt och köpa till lägsta möjliga pris. Men det är exakt samma riksstyrelse som skall företräda båda parterna. Det är som om LO och SAF hade en gemensam styrelse. De senaste 40 åren har antalet lantbrukare minskat stadigt och katastrofalt snabbt, medan de industrier som också hör till LRF har växt och blivit allt starkare. Det talar sitt tydliga språk. Min kollega Hans Naess berättade för många år sedan att han ledde ett studiearbete i LRF avdelningen i Vadsbro. De började undersöka hur mycket pengar de betalade till sina ekonomiska föreningar och hur mycket insatser de hade i dem. Sedan började de fundera över vad dessa pengar skulle kunna göra om de arbetade i Vadsbro. Detta blev så småningom slutet på LRF avdelningen i Vadsbro (Det är i alla fall så jag hörde historien – ifall det faktiskt finns en LRF avdelning där fortfarande hoppas jag på rättning) och starten på några nykooperativa verksamheter som Rheum och Finesserna.

Sådana nytänkare som dessa, Eldrimner, Ekologiska Lantbrukarna, Saltå Kvarn, Ekobanken  och många andra med dem skulle med i jämförelse med de pengar som landsbygdprogrammet kostat mycket små medel kunna åstadkomma underverk – om det inte samtidigt slängdes subventioner till dem som konserverar ohållbara strukturer och om inte dessa ohållbara strukturer och baktunga institutioner hade ett så starkt inflytande över hur regelverk skrivs.

Ett regelverk med tillämpning som slutade att missgynna det småskaliga och jordnära skulle snabbt få stora positiva effekter.  Jag hoppas på en frisk debatt om Landsbygdsprogrammet i framtiden efter RRV´s svidande rapport.

 

EU´s Östersjöstrategi

Just nu är jag på ett stort möte i Vilnius; ”4:th Annual Forum of the EU Strategy for the Baltic Sea Region”. BERAS har blivit inbjudna att visa upp sig i egenskap av framgångsrikt projekt inom området Hållbar Utveckling. Den som bjudit in till detta är CBSS – Coalition of Baltic Sea States – som har uppgiften inom EUs Östersjöstrategi att samordna området Hållbar Utveckling. Det innebär i praktiken att vi får stå som utställare och dela ut vårt material i CBSS egen monter för Hållbar Utveckling i den lilla utställningshallen som ligger i anslutning till den sal där alla stora föredrag hålls.

Jag hör att det är 700 personer här. I deltagarlistan prickar jag för de personer jag känner och har anledning att prata med. Det är ganska många. Här deltar också många tjänstemän från ministerierna, inte minst från det svenska regeringskansliet. Ministrar finns bland talarna och mötet öppnas av Litauens president. Detta är en viktig del av Litauens EU ordförandeskap. Det är bra för oss att vara här.

EU´s Östersjöstrategi är uppdelad i många olika kapitel med rubriker som ”PA Nutri”, ”PA Agri”, ”PA Education”, ”PA Hazards” och ”HA Sustain” (Sustainable Development = Hållbar Utvekling). PA står för Project Area och HA står för Horizontal Action. Hållbar utveckling går ju tvärs över många konkreta projektområden. Jag antar att det är därför de betraktas som ”horisontala”. Jag gick i våras igenom hela EU´s Östersjöstrategi – läste själva dokumentet och strök under de punkter som BERAS bidrar till. Det visade sig vara ganska mycket, men det jag tyckte träffade allra närmast – med hård konkurrens av PA Nutri (Östersjöns övergödning) och PA Agri (Jordbruk) – var HA Sustainable Development. Vi måste alltså välja ett område för att kunna göra en ansökan om ett . När vi är lite varmare i kläderna skall vi definitivt ta i de andra också, men HA Sustain får bli vårt huvudverktyg. I och med att CBSS accepterat oss, så får vi av dem hjälp att ta kontakter i de andra områdena.  Aktivt stöd av sin HA eller PA är det första villkoret för att få planeringspengar för ett större projekt från Östersjöstrategins ”Seed Money Facility”.

Jag brukar ha svårt med att träffa rätt på sådana här möten, men den här gången går det smidigt. De personer jag är ute efter att träffa för att diskutera specifika frågor dyker bara  upp. Det innebär att det blir inte mycket av att gå på allmänna möten och seminarier som bara är lite allmänt intressanta. Idag i samband med lunch är BERAS dag i utställningen. Därefter blir det arbete med vår Litauiska partner Baltic Foundation HPI – Heifer kring avslutningen av BERAS och planering av BERAS Belarus.