Konkurrens som politisk metod

Idag på Vetenskapsradion (http://sverigesradio.se/sida/tabla.aspx?programid=132, 4,11 min in i programmet) gjorde Stefan Arora-Jonsson, ledamot i Sveriges Unga Akademi –  ett intressant inlägg om konkurrens som politiken borde ta en rejäl funderare kring. Det är ett tips till politiska partier som vill hänga med i tiden och vara ett halvt steg före att bjuda in honom någon gång.

Konkurrens är ju en metod för politiker – att helt enkelt låta en fri konkurrens ersätta det medvetna politiska beslutsfattandet. Konkurrensen är ett sätt att komma ifrån vänskapskorruption och släppa in nya grupper som inte fått chansen – kvinnor, minoriteter o.s.v. – som hållits utanför därför att beslutsfattarna hör till en viss kulturell krets som håller viktiga positioner för sig själva och har svårt att se världen utanför sin egen kulturkrets.

Konkurrensen får oss att skärpa oss. Den är ett incitament som fungerar.

Men vad händer när det blir alltför bekvämt och enkelt att överlåta samhälleliga beslut på konkurrens? När konkurrensen blir hänsynslös har den också en negativ sida. Om konkurrensen är ett alltför bekvämt sätt för politiker att lämna över sitt ansvar på andra, så kanske det kan gå över styr.

Det är säkert många som vill säga att konkurrensen redan gått över styr. I en konkurrens så finns alltid med att några inte drar sig för att fuska och lär sig att göra det utan att det märks – förrän det är för sent. De kanske rent av hinner bli så starka genom sitt fuskande innan de avslöjas att de har infiltrerat rättsväsendet. Det rättvisa rättsväsendet där en rättegång för att komma tillrätta med ett fusk kommer att kosta mångdubbelt av vad fusket kostade.

Konkurrens är inte det enda som kan få människor att skärpa sig. Kan vi få en fördjupad politisk-ideologisk debatt om incitament? Jag tror politiska ideologer på alla kanter behöver fundera lite på djupet om våra mänskliga incitament. Vad får en människa att engagera sig med all sin kraft – utan att börja fuska med långsiktigheten? Hur kan vi på samhällsnivå – politiskt – engagera den kraften? Jag vet att den kraften finns. Jag är övertygad om att den finns inne i varje människa. Men att det många gånger behöver skalas bort en del yttre lager som vi behöver för att skydda vårt innersta i en värld – där vi kanske alltför mycket utsätts för hänsynslös konkurrens…

 

Annonser

One thought on “Konkurrens som politisk metod

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s