Finns Gud?

Nu och då kommer intressanta populärvetenskapliga program om hjärnan, kärnfysik, astronomi eller något annat som berör våra existentiella frågor – och så är själva klon frågan: Finns Gud?

Detta retar jag mig på. Har vi verkligen inte kommit längre? För det första – om vi skall kunna besvara en fråga med vetenskap, så måste vi väl först veta vad vi frågar efter. Och vad i hela fridens namn menar vi med ”Gud”?

Den som säger ja tycks säga ja till ett helt paket som tillhör en eller annan religion – och den som säger nej tycks säga nej till allt andligt – till allt som inte kan iakttas med de fem sinnen som någon gång definierats. (syn, hörsel, lukt, smak och känsel)

Varifrån kommer idén att vi bara har fem sinnen?

Rudolf Steiner beskriver tolv sinnen! Goethe nämner någonstans i sin färglära ”okända och misskända sinnen” utan att specificera något antal. Att sinnena är fler än fem har i alla fall jag inte minsta tvivel om. Poeter, konstnärer, och även skärpta vetenskapsmänniskor förmedlar på olika sätt iakttagelser med andra sinnen än de fem. Kanske finns det någonstans en vetenskaplig diskussion om vilka sinnen vi egentligen har. Om så är fallet – så är jag nyfiken att få höra om den. Till dess är Rudolf Steiners sinneslära med tolv sinnen den enda jag känner till. Och den är spännande och vore väl värd en seriös vetenskaplig djupdykning.

Bland dessa tolv sinnen finns förutom de fem plus några till som är ganska enkla att förstå som balanssinnet och livssinnet (som talar om för oss hur vi mår), också sinnen som tankesinnet som gör att vi kan iaktta tankar och begrepp, språksinnet som gör att vi kan förstå vad en annan människa vill förmedla genom ord och jagsinnet som gör att vi kan varsebli en annan människa som individ!

Steiners sinneslära bygger på noggranna iakttagelser, där han inte stannat t.ex. vid att ögat ser, eftersom enbart synen skulle inte förmedla något annat än ett obegripligt kaos av fläckar med olika färg. Det som hamnar på näthinnan i form av bild är ju helt obegripligt i sig. En sak vi då gör är att vi låter ögonen vandra runt och följa upp alla linjer – det är rörelsesinnet som kommer till och ritar upp former. Sedan sätter vi begrepp på allt vi ser. En gång satte jag igång att lära mig namnen på vilda växter, och jag minns då särskilt en gång då jag lyckades identifiera en drakblomma. När jag väl gjort det upptäckte jag dem på många platser där jag varit förut och tittat. Men jag hade aldrig sett den förut. Utan begrepp ser vi faktiskt inte i den mening vi brukar mena. Genom livet tillägnar vi oss alltfler begrepp – och med hjälp av dessa ser vi allt mer. Vi gör det bara inte klart för oss att det är mer än ett sinne som är aktivt när vi ser.

Mina studier för tjugo-trettio år sedan av Steiners noggranna definitioner av olika sinnen och av människans väsensled och av annat vardagligt och naturligt har faktiskt fått mig att se saker jag inte såg förut. Det innebär bl.a. att det som ligger före födelsen och efter döden inte längre är oåtkomligt för sinnesiakttagelse och att det är högst naturligt med högre former av medvetande än mitt eget. Synd bara att vi så effektivt stänger dörren till ett seriöst samtal om det – på vetenskaplig nivå.

Mitt svar till frågan om jag tror på Gud är en motfråga: Vad menar du när du säger ”Gud”?

Annonser

3 thoughts on “Finns Gud?

  1. Att frågan om ”gud finns” inte är avpolletterad för länge sedan beror på att det finns sådana som, oftast i olika religioners namn, envisas med att använda detta märkliga begrepp ”gud” – antingen utan att alls definera begreppet (”gud bara finns”) eller genom att beskriva det på sinsemellan olika sätt, beroende på vilken trosinriktning de bekänner sig till. Eller som nu, ställa en fråga till oss som inte har någon religiös tro att vi ska definiera begreppet! Jamen hallå, för oss är det ju ingen fråga – det är för er gudstroende (oberoende av religion eller tro) det är en fråga, eller snarare tycks vara ett problem. Om begreppet inte fanns: skulle det verkligen vara någon idag som skulle komma på idén att ”uppfinna” detta? Nej, man skulle fundera på de existentiella frågorna i termer av sådant du nämner, typ sinnen, förnimmelser, tankar etc. Och om man för detta skulle komma fram till att det vore praktiskt att använda en sammanfattande term (t ex gud) så skulle man inte basera detta på en mer eller mindre fix bokstavstro.

    • Tack! Jag korrigerar slutklämmen. Jag avsåg inte att svara på om ”Gud” finns eller inte. Det handlar istället om mitt svar på frågan ”Tror du på Gud?” Den frågan fick jag betydligt oftare när jag gick på gymnasiet för fyrtio år sedan än nu. Frågan kommer nog alltid att finnas så länge det finns tonåringar i världen. Den är en ingång till ett samtal.

  2. OK, och frågan ”Tror du på Gud” rör förvisso inte bara tonåringar. Visserligen får jag själv ytterst sällan frågan (men inte pga att jag inte är tonåring, långt därifrån – dvs tvärtom 😉 ), men det händer att jag själv ställer den till andra, dock först efter att jag förstått att de bekänner sig till en viss religion. Att jag ö h t ställer frågan (trots min ”icke-tro”) beror såklart på att begreppet finns och att jag respekterar det och de personer som har en tro. (Anm: Svaret jag får är nästan alltid ”ja” (om än med lite omskrivningar), vilket tidigare förvånade mig – men nu har jag vant mig).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s