Sveriges Lantbruksuniversitet har växt över alla bräddar

Igår besökte jag Sveriges Lantbruksuniversitet – SLU – för att ge dem några exemplar av våra handböcker för Ekologiskt Kretsloppsjordbruk, som tagits fram under redaktörskap av ett stort tyskt lantbruksforskningsinstitut med hjälp av lantbruksrådgivare i nio länder, med huvudupplagan på engelska och som översatts till estniska, lettiska, litauiska, ryska, polska, tyska, danska och nu senast svenska.

Jag gick på SLU och fick examen därifrån 1990. Lantbruksuniversitetet är byggt kring en gammal gård. Matsalen, som allmänt kallas ”Syltan” är inrymd i den gamla ladugården, och andra gamla gårdsbyggnader finns kvar i miljön och har fått nya funktioner. Redan när jag gick hade dock gårdsbyggnaderna fått konkurrens av många nya byggnader för universitetets institutioner. Men nu hade det växt över alla bräddar med stora moderna byggnader med laboratorier och kontor.

En sak slår mig: Medan Lantbruksuniversitetet växt och växt – har själva lantbruket krympt och krympt. Och avståndet mellan universitetets forskning och lantbrukarens verklighet har växt och växt.

På min tid måste alla som skulle bli agronomer gå en propedeutisk kurs på drygt ett år för att lära sig grunderna i hur lantbruk går till innan de började på själva universitetet. Denna propedeutiska kurs hölls på lantbruksskolor över hela landet och började med en kort introduktion då man fick lära sig köra traktor, mjölka kor, koppla redskap och en del allmänt vett som var viktigt att kunna för att klara av praktik på en gård. Sedan fick man arbeta på en praktikgård under skördesässongen. Sedan under vintern fick man lära sig det en bonde behöver veta om ekonomi, växtodling, byggnader, djurskötsel o.s.v. – en bra överblick helt enkelt – och till sist en hel sässongs arbete på en gård igen.

Den propedeutiska kursen togs bort 1990, och ett av mina ärenden är att börja återuppbygga något som motsvarar den. Branchen klagar på att nutidens agronomer inte har den här grunden. Det finns en efterfrågan på praktik igen.

En sak som slog mig som absurd när jag gick på universitetet var att man började läsa några poäng om atomer och sedan om allt större molekyler via genetik till själva djuret eller växten. Som om man kunde bygga upp en gård med djur och allt den vägen! Den propedeutiska kursen, där man gick den motsatta vägen och började lära sig  hur man faktiskt gör för att få en gård att fungera och fick en överblick var en sund motvikt.

Nu verkar balansen fullständigt ha tippat över. Propedeutiska kursen är borta och antalet gårdar har hela tiden minskat med en halveringstid på 10-20 år och jordbruket som egentligen är en stor solfångare förbrukar mer energi än det ger tillbaka och kan bara upprätthållas med hjälp av en kraftfull insats av fossila resurser… Just nu är det kris i mjölkproduktionen därför att bönderna får ett så lågt pris på mjölken att det inte går att få saken att gå ihop.

Men universitetet med sina laboratorier och kontor bara växer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s