Krönika för 2014

Året som vi nu närmar oss slutet av har varit ett oroande år.

Det var året då ISIS – Islamiska Staten i Irak och Syrien – dök upp från ingenstans och plötsligt hade etablerat sig med full auktoritet nästan som en verklig stat. Cecilia Uddén beskrev det i sin nyårskrönika (God morgon Världen i söndags) som en slutpunkt för den hoppfulla Arabiska Våren. Undantaget som verkat klara sig någotsånär är Tunisien, som i år i ett demokratiskt val utsåg en ny president – 85 år gammal! Men även där finns gott om oroande tecken. Och halva Syriens befolkning på flykt. Hur påverkas de – och hur påverkas grannländerna som redan är pressade och tar emot de flesta av flyktingarna? Och unga män från hela världen som dras till att delta i striderna – på olika sidor… Mig påminner det om hur Europas ungdom med glädje och positiv förväntan 1914 kastade sig in i Europas krig. Jag tycker inte om tanken att den historien skall upprepa sig. Men skall vi undvika att just det sker kommer det att behövas något som skiljer Mellanöstern 2014 från Europa 1914.

Det var också året då protester på Maydantorget i Kiev först ledde till polisvåld mot obeväpnade demonstranter, sedan att den korrupte presidenten faktiskt avgick – och sedan till oro i Östra Ukraina, Rysslands övertagande av Krim och faktiskt till krig och en situation som ser ut att bli en böld som kapslas in.

Det har också varit ett år då klimatutvecklingen börjar få en ny ton i det globala samtalet. IPCC kom med en ny rapport. Det talas allmänt om att vi kommer att missa tvågradersmålet med katastrofala konsekvenser och att tiden är kort. Ett krismedvetande börjar utveckla sig och goda lokala initiativ växer sig starkare och visar att den förändring som behöver ske inte behöver vara en uppoffring – utan tvärtom kan vara en väg till ett bättre liv. Men samtidigt som det också finns hoppfulla tecken, är det ytterst oroande att medan vi borde bli fossilfria, så har fyndigheter av oljeskiffer som börjar exploateras i USA och Canada sänkt oljepriset i världen. Hur vi skall kunna låta 80% av de kvarvarande fossilenergireserverna bli kvar i marken orörda tycks ingen ha svar på. Och att just detta är en förutsättning för att det inte skall gå riktigt illa talar man också om tydligt och offentligt. Första avsnittet av TV programmet ”Runda Bordet” med bl.a. Johan Rockström innehåller tydliga samtal kring detta. Värden laddar för ett klimatmöte i Paris nästa år, som vi måste hoppas blir något annat än nederlaget i Köpenhamn.

Till årets tecken hör också demonstrationerna för demokrati i Hongkong, som verkar ha tystnat utan att ha gett några synliga resultat. Kina med sin starka ekonomiska utveckling och en fjärdedel av jordens befolkning men bara en tiondedel av dess naturresurser är uppenbart avgörande för världens framtid, men vad som egentligen sker där är ett stort mysterium. Europa tappade sitt grepp om världen i och med andra världskriget, efter vilket USA kraftfullt tog över – bl.a. genom att bygga det nya Europa med Marshallhjälpen. Nu håller USA på att tappa sitt grepp – och vad tar över då? BRIKS-länderna kallas ibland Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika efter sina initialer. Många ser dem som framtiden – och det är en uppfattning jag delar. Tveklöst störst och starkast av dessa är Kina. Och vart är Kina på väg? Jag tror Rysslands framtid ligger mycket långt fram i tiden. Det landet verkar med detta år vara på väg ut i en lång ökenvandring. Brasilien, Indien och Sydafrika är visserligen stora länder, men jag har svårt att se att de matchar Kina.

I några fattiga och krigshärjade länder i Västafrika utbröt en epidemi av infektionssjukdomen ebola, som fick utveckla sig långt innan världen utanför började reagera ordentligt. I övrigt i Afrika har vi hört om Boko Haram i Nigeria och Al Qaida i Mali. Inga nyheter är goda nyheter – så jag anar att det finns en god utveckling som tuffar på i många andra av Afrikas länder. Burundi– ett litet land inte större än Småland mitt i södra Afrika fick jag en liten inblick i då jag hjälpte till med en ansökan för ett projekt. Det verkar vara en skör positiv utveckling på gång efter många år av krig och konflikter.

USA har undvikit att ställa in betalningarna genom att två gånger skjuta upp nödvändiga beslut. Problemen i dess ekonomi är kvar och just nu har de en president som har både kongress och senat emot sig. Landet lever över sina tillgångar och har redan mycket stora skulder till Kina. Det är kanske detta som pressat dem att exploatera skifferoljan, som borde fått stanna i backen, och som får oljepriset i världen att falla, tvärtemot vad i alla fall jag förväntade mig – för att inte tala om hoppas. Det har varit protester mot exploateringen av skifferoljan eftersom utvinningen är smutsig. Men vad skall egentligen till för att fossila bränslen skall få stanna i marken?

Det var val till EU parlamentet – som såg missnöjespartier i olika nationalistiska tonarter öka starkt. Sedan valdes en ny EU kommission – och dess president Jean-Claude Juncker hamnade direkt i blåsväder. Som premiärminister i Luxemburg hade han aktivt drivit fram de nationella regelverk som gjort Luxemburg till ett skatteparadis, som nu kommissionen bör ta i att riva ned. Tror vi att skatteparadisets främsta arkitekt kommer att ta i att demontera sitt eget verk med full kraft? Vi får väl se. Alldeles i slutet av året rullar ett orosmoln från Grekland upp. Det blir omval – och kommer folket att välja en regering som fortsätter att acceptera det krispaket som landet föreskrivits? Stämningarna i landet tyder inte på det.

I Sverige var det ”Supervalår”. Den benämningen hade givits redan innan Löfvén annonserade och därefter avlyste extraval pga att EU parlamentsvalet och de nationella valen råkade komma på samma år. Många har redan talat om sandlåda. Jag hoppas att partierna hinner omgruppera sig innan nästa val och orka förnya sig. Jag är trött på vår nationella politik. Nivån behöver höjas generellt. Men skönt att vi slapp extravalet.

I Södertälje ledde inte valet till någon omgruppering. Samma konstellation (s,v,mp) som i valet innan fick egen majoritet igen, även om Sverigedemokraterna växte även här. Det nya kommunfullmäktige är samtidigt ordentligt föryngrat – och då särskilt min egen moderata grupp. Och jag själv har omgrupperat mig från Miljönämnd till Utbildningsnämnd. Södertälje kommun är världen i miniatyr. Jag tror inte jag kan rå på världen direkt. Men kanske kan jag bidra något i min egen kommun – och med alla nationaliteter som bor här och alla globala kontakter som utgår från Södertälje kommuns territorium, så strålar det vi gör här ut. Trots mina mörka bilder är jag optimist. Vi kommer att hitta en lösning. Men för att göra det måste vi först se problemen som de är och utan skygglappar.

Därför känner jag mig rätt placerad i Utbildningsnämnden – närmast underställd en partikamrat som för inte så länge sedan själv gick i skolan…

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s