Det var bättre förr

Igår köpte jag en ny rakapparat. Min avsikt var att köpa utbytbara slitagedelar till min gamla. Men så visade det sig att dessa slitagedelar inte längre tillverkas och antagligen är slut i lager. Möjligen kan man söka dem i någon butik i Stockholm. Så jag blev tvungen att köpa en ny apparat. Då ville jag ha en med stickkontakt. Men det fanns nästan bara modeller med uppladdningsbara batterier. Jag vet ju att uppladdningsbara batterier förr eller senare tar slut och erfarenheten säger mig att när man då skall byta batteri, så har just den modellen slutat tillverkas och det går inte att få tag i just den varianten av batterier. En uppladdningsbar variant av rakapparat innebär alltså att man blir tvungen att byta efter kanske två tre år och jag har ändå alltid tillgång till en kontakt när jag skall raka mig…

Det här är andra gången jag tvingas köpa ny rakapparat av just den här anledningen. Förra gången var för ungefär 12 år sedan då jag köpte den jag använde tills igår och som fungerade utmärkt förutom att slitdelarna behövde bytas ut. Min första rakapparat fick jag när jag fyllde 15 för att raka bort mina första fjun. Den fungerade alltså utmärkt från 1973 till 2002 och skulle säkert ha fungerat lika utmärkt idag om inte slitdelarna till modellen hade slutat tillverkas.

Alltså har rakapparaters hållbarhet rasat från 30 år till 12 år, och det ser ut som att raset fortsätter.

Jag känner mig som ett ytterst gammaldags och bakåtsträvande fossil. Men jag övervägde faktiskt att ta ett ytterligare steg bakåt i tiden och övergå till hyvel, men så hittade jag en modell som ändå har sladd. Naturligtvis finns det ett helt onödigt uppladdningsbart batteri i den. Det är inte kostnaden. Jag har gladeligt betalat för de utbytbara slitdelarna ungefär hälften av vad en ny apparat kostar. Det är min inre miljöaktivist som protesterar mot slöseriet med metaller och energi. Jag har för mig att uppladdningsbara batterier innehåller små mängder av sällsynta metaller och jag vet inte detaljerna i hur återvinnig går till, men jag undrar hur bra man separerar dessa intrikat sammanlegerade ämnen. Det här känns som ett rent och skärt onödigt slöseri. Vad är nyttan med en utveckling som inte gör saken det minsta bättre? Det är irriterande att industrin tvingar mig att betala för något jag inte alls vill ha och att det kostar naturresurser. Sedan är det också rå gammalkonservatism. Jag gillar inte att tvingas sätta mig in i en ny apparats funktion, när den gamla fungerade utan anmärkning. Det kostar tid och den tiden kunde använts till något annat.

Jag kan inte låta bli att tänka vidare: Det görs uppenbarligen ett intensivt utvecklingsarbete bland rakapparatstillverkare som tävlar om kunderna. För att hänga kvar i marknaden måste man komma med nytt – även när det nya är till högst tveksam och t.o.m. negativ nytta. Jag förundrades över något liknande under den tid jag var med och planerade samarbete med Volvo om landsbygdsutveckling i Ryssland. Jag fick höra om de enorma summor som läggs ned på utveckling av nya bilmodeller, som naturligtvis är helt avgörande för företagets framtid. Men där nyttan om man ser det i större perspektiv är ytterst liten. Och så svårt det var att få fram en i jämförelse synnerligen blygsam summa till något som kunde ha avgörande betydelse för ekologin och spara enorma resurser globalt.

Det finns en gammal idé som jag lärde mig om på 80-talet och studerat och levt med sedan dess– som skulle kunna övervinna detta fenomen att det industrin gör för att skapa och följa modenycker är så dåligt kopplat till vad vi som kunder vill när vi slutar impulsköpa och börjar tänka igenom saken istället. Den idén kallas ”Associationer i näringslivet”, och den har testats i liten skala och visat sig framgångsrik – t.ex. CSA modellen i USA där ekologiska lantbruk kopplar sig direkt till sina konsumenter och dessas mer långsiktiga behov i en dialog. Det är vinna-vinna. Hitintills har jag bara sett det i liten skala, och i den skalan har det inte kraft att påverka samhällets infrastruktur och lagstiftning och har nackdelen av en infrastruktur och lagstiftning som är byggd för en hel annan modell.

Jag drömmer om att en kommun, t.ex. Södertälje, som ville arbeta med det här på allvar – kanske inom ramen för en ”Science park” eller ”kluster” eller ”triple helix” skulle kunna åstadkomma en del lokala underverk som skulle lysa även globalt…

 

Annonser

2 thoughts on “Det var bättre förr

  1. Marknadsekonomin funkar ju så – och rakapparater är en bagatell jämfört med mobiltelefonraseriet, där det ska vara nytt vartannat år (om det räcker). Och PC, nytt vart tredje. Återanvändning? Glöm det! Man får vara glad för återvinning. (Eller kanske inte – när man ser hur elektronikåtervinning på sina håll i Afrika går till, av människor helt utan skyddsutrustning).

    Apropå rakapparatsdelar så försökte jag också för sådär 20 år sedan få tag på nya skärblad till min i övrigt helt fungerande apparat. Efter mycket letande (och undrande blickar) i många affärer lyckades jag faktiskt! Men de två skärbladen kostade ca 250 kr – och en ny apparat 300 kr! Jag köpte såklart bladen. Men sedan dess har jag köpt ny apparat när skärbladen varit utslitna (tar typ 8 år). En parallell historia var när jag i våras behövde nytt däck till mitt skottkärrehjul. Jag letade på Järnia, Jula, Biltema, OKQ8 m fl – men den dimensionen fanns inte. OK, jag får väl köpa ett helt hjul istället tänkte jag. Kostade ca 150 kr. Samtidigt sålde Jula skottkärror för 145 kr! Det bar mig emot, så jag tog ett hjul från min kanotvagn (värd 250 kr) istället. Jag får väl tillfälligt flytta tillbaka det vid behov. Ytterligare ett exempel är från i våras när jag behövde ett nytt växelnav till min cykel. Det fanns förstås inte – det var ett helt hjul som gällde: 2500 kr. Helt ny cykel (med sådant hjul) kostade 4500 kr. Nu löste jag det genom att i mina gömmor leta fram ett gammalt hjul, visserligen 26 tum istället för 27, och bara 2 växlar istället för 7 – men det funkar! (och jag känner mig miljöstolt … och, i likhet med dig Hans, som en fossil).

  2. Gå tillbaka till hyvel, skriver du. Det ser jag som att gå framåt. Slitdelarna går definitivt att byta ut. Man behöver inget skum i konservburk, det går utmärkt med tvål och en rakborste i trä och med grävlingshår. Billigare också, så man kan ha en hyvel i stugan, en vid sjön och en hemma. Och så rakar de mycket bättre.
    Klart mer hygieniskt förstås.
    Ska du gå tillbaka så är det till rakkniv med strigel för att vässa den. Det måste vara det mest miljövänliga. Ska fundera på det …….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s