Eftervalsanalys

Vad gäller riksnivån började jag inrikta mig på eftervalsanalysen redan mitt i valrörelsen. Mitt inlägg 30 Juli handlade om det. Moderaterna tog ett stort förnyelsegrepp för 9 år sedan då Fredrik Reinfeldt tog över ledarskapet. Innan dess hade jag inte ens funderat på moderaterna. Nu vågade jag ta steget att närma mig, vara med som gäst på ett medlemsmöte och gå med som medlem. (Det dröjde därefter inte länge innan jag fick en förtroendepost – och sedan har det blivit fler och tyngre. Jag sätter själv gränsen, för min tid är begränsad.)

Det var och är inte bara moderaterna som behöver förnyelse. Hela vårt politiska system med alla dess partier är helt fast i 1800-tals ideologier som för länge sedan passerat bäst före datum. Moderaterna med Reinfeldt vågade ta ett steg till en verklig förnyelse – som belönades med valvinst mot en trött sönderregerad socialdemokrati som envist bet sig fast i det gamla och ett miljöparti som inte riktigt vågade ta för sig utan i praktiken blev en del av det gamla. Många varnade för att moderaternas förnyelse bara skulle vara på ytan. Jag valde att satsa på att förnyelsen var på riktigt och ärligt menad. Jag menar att de som bet sig fast vid åsikten att förnyelsen bara var yta framför allt bidrog till att hålla fast allt vid det gamla genom att göra det svårt för förnyarna. Jag satsade då och satsar alltjämt på att förnyelsen var och är på allvar.

Ett tidigt och allvarligt misstag i alliansens första regeringsbildning för åtta år sedan var att ge de små borgerliga partierna ministerportföljer efter sina ”hjärtefrågor”. Det insåg jag i samma ögonblick som den första regeringen presenterades. Det finns något som heter ”hemmablindhet”. Centern med jordbrukspolitiken och folkpartiet med utbildningspolitiken har inte varit bra. Inte heller moderaterna med försvarspolitiken. En som känner personerna har påpekat att Eskil Erlandsson hade blivit en utmärkt försvarspolitiker, medan har var en usel landsbygdsminister. Tänk om man vågat vara ett steg mer konsekvent med förnyelsen och skapat blandade departement!

Kort sagt; Förnyelsen belönades av väljarna och stegen tillbaka har bestraffats. Nu är läge för att ta nästa steg i förnyelsen. Min förhoppning är att fler som önskar en verklig förnyelse och har viljan och kunnandet, skall våga satsa på att engagera sig, så att moderaterna kan bli ett trovärdigt miljöparti. Reinfeldt och Borg har varit bra! Nu unnar jag dem att få släppa saken. Deras avgång efter valnederlaget har kritiserats, men jag tror det var klokt av dem. En alltför stark ledare står i vägen för vidare förnyelse bara genom att finnas där. Vi måste lära oss att tänka och agera mer strategiskt och inse att klimatförändringen och andra globala miljöhot faktiskt kräver något extra av oss. Vi måste alla bli mer rörliga – både i tänkandet och i praktiken.

Tunga aktörer inom näringsliv och lantbruk lägger i alla klutar för att förhindra en nödvändig förnyelse. Jag menar att det är olyckligt att gårdagens industri och jordbruk i så hög grad tillåts göra sig till tolk för näringslivets behov och att de lyckas skapa en sådan rädsla för konsekvenserna av att tvinga de största företagen att faktiskt tillämpa principen ”förorenaren betalar”. Dessa gamla kolosser står faktiskt i vägen för en yngre generation med helt nya och bättre idéer.

Dickens gamla julsaga om den rike Scrooge, som efter en konfrontation med en framtid, där han får se hur gamarna kretsar runt hans lik för att ta för sig av hans rikedomar medan de goda människorna som hela tiden funnits kring honom lider, får honom att vända om – är i hög grad aktuell. Man kan faktiskt inte ta med sig några rikedomar i graven, och skall en rik människa kunna dö med tillfredsställelse, så måste denne börja arbetet med att skänka bort allt i god tid. Rätt vad det är blir man senil eller dör – och att sörja för ett bra generationsskifte tror jag kräver det mesta av den tid och kraft man har i 10-20 år.

Socialdemokraterna har gått igenom en viss förnyelse, men den verkar fortfarande vara en förnyelse under galgen. Den första kvinnliga partiordföranden Mona Sahlin blev rejält misshandlad och i desperation kom Håkan Juholt – som själv mycket tydligt ett par månader tidigare i radio uttalade att han var klart olämplig – att bli vald. Sedan misshandlades Juholt och i nästa desperata aktion valdes Löfvén. Förnyelsen har inte varit frivillig utan tvingad – och partiet har inte belönats – det är alliansen som bestraffats av väljarna för att förnyelsearbetet stannat av. Det visar ju Sverigedemokraternas framfart. De har ingen seriös politik att komma med. Bortser man från främlingsfientligheten och granskar deras program sakligt, så saknar de genomtänkta förslag som har förutsättningar att fungera i praktiken. Människor känner igen sig i samhällskritiken och har rätt i att det behövs en förnyelse, men de granskar inte mer än så. Väljarna har alltså röstat emot något mer än för. Vi får en svag regering därför att det saknas någon som tar i förnyelsen med kraft.

Om vi inom moderaterna kan dra den här slutsatsen – och faktiskt lägga all kraft på att verkligen tillämpa ”Polluter Pays Principle” (som faktiskt finns i vårt program – men som blir ”greenwash” om man inte agerar efter den) konsekvent och i alla politikområden, så tror jag att vi kommer igen i nästa val.

Jag kommer att hålla igen som politiker tills jag ser nästa steg i förnyelsen komma.

(En förkortad version av artikeln med rubrik ”Förnyelsen måste få fortsätta” publicerades på LT debatt 11/10)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s