Konsekvenser av gamla synder

Gamla kylskåp är en av dessa otäcka, gnagande frågor som ligger på miljönämndens bord. I gamla kylskåp finns freoner. När de kom i början av 1900-talet ansågs de helt ofarliga och därför använde man dem friskt. De var sin tids miljölösning. På 1970-talet upptäckte man att de förstör ozonskiktet och så småningom förbjöds de. Men problemet är att de finns i mer än hälften av alla gamla kylskåp, och dessa läcker sakta men säkert ut sitt innehåll.

Det är nu ett år sedan jag först fick upp frågan. Då hade Skrotfrag AB i Mölnbo, som fått tillstånd att riva gamla kylmöbler med en bestämd miniprestanda, fått resultat som inte levde upp till förväntningarna. Enligt ansökningshandlingarna skulle den nya anläggningen vara av effektivaste typ och ge en förlust av 7 gram freon per kylskåp.

Nu fick jag in en uppgift från en ideellt engagerad person med bakgrund i branschen att de verkliga testresultaten tydde på 200 gram förluster per kylskåp.

Skillnaden mellan 7 gram och 200 gram är milt uttryckt väsentlig.

I tillägg fick jag veta att freon förutom sin ozonförstörande effekt också är en växthusgas med 7000 gånger starkare verkan än koldioxid och att koldioxideffekten av det antal skrotade kylskåp det handlade om skulle vara ungefär 140 000 ton koldioxidekvivalenter per år. (200g/kylskåp, 100 000 kylskåp per år, växthuseffekt 7 000 gånger).

140 000 ton! Det är 2 ton per invånare i kommunen! Jag ställde frågan om grunden för den här siffran på nämndmötet och det togs emot med visst tvivel, men storleksordningarna har i alla fall hitintills bekräftats.

Tjänsteyttrandet som vi fick innehöll ett förslag till förbud. Jag samlade min partigrupp och kom fram till att vi skulle stödja kontorets förslag. På själva mötet delades ett nytt tjänsteförslag ut, som innebar att Skrotfrag skulle få en ny chans. De hade inkommit med ett brev som svar på förslaget om förbud och kontoret hade tyckt att de givit tillfredsställande svar och man kunde ge dem en ny chans med nya strikta ålägganden.

Nya förslag i kontroversiella frågor som kommer på bordet vid sittande möte är en mardröm. Jag var den gången dessutom s.k. ersättare i nämnden så jag hade inte ens formell rösträtt. Däremot var mina partikamrater som hade rösträtt beredda att backa upp mig och ställa sig bakom vad jag än bestämde mig för att göra. Det blev ett särskilt yttrande. Det är inte helt otänkbart att jag den gången hade kunnat få nämnden bakom mig om jag bett min partikamrat att yrka för det gamla tjänsteförslaget, d.v.s. förbud. Men jag tror snarare att det hade blivit en rent moderat reservation. Ett problem jag hade på den tiden var de tre nivåerna jag som ersättare hade att tränga igenom; först att övertyga min egen partigrupp, sedan alliansen och till sist hela nämnden. Detta samtidigt som ämnet var helt nytt för mig och jag kämpade med min egen övertygelse. Kontoret har ju arbetat med frågan på heltid under lång tid – och jag har läst ett inlägg, haft samtal med en expert och handläggaren en gång var och haft en dryg vecka att sätta mig in i frågan.

Sedan har jag haft mer tid att låta frågan sjunka in och förstå de olika aspekterna. En avgörande fråga är hur man mäter förlusten av freon och hur pass oberoende så kallat oberoende experter och kontrollanter egentligen är. En annan avgörande fråga är vad som egentligen är bästa praktik i världen och om det finns någon riktigt bra strategi i världen som Miljönämnden i Södertälje kommun kan bidra till på ett positivt sätt. Vad lönar sig att vara bror duktig om det bara leder till att kylskåpen tas om hand på ett sämre sätt någon annan stans?

Mätfrågan är besvärlig. Vi vet hur mycket freon som stoppats in i varje kylskåp från början – i alla fall för vissa modeller. Men vi har bara generella siffror för hur mycket som läckte ut redan vid ihällningen och om årligt läckage. De kurvor jag sett tyder på att läckaget vid ihällning var väsentligt, men att det årliga läckaget så länge man inte rör kylskåpen är litet. Men hur mycket freon varje kylskåp innehöll då Skrotfrag började riva det går inte att veta. Mätningen av läckage bygger på skillnaden mellan ett statistiskt antagande av mängden freon från början och den mängd man lyckats få ut. För att mäta noga måste man alltså göra en bra skattning av utgångsvärdet för varje kylskåp: Modellens utgångsvärde, ett statistiskt medelvärde för spill vid ihällning och ett statistiskt medelvärde för läckage (kanske i praktiken olika från modell till modell, och definitivt olika hur det hanterats, gånger antal år). Dessutom tillkommer risken att skåpet knycklats till från det ett hushåll lämnat skåpet till en återvinningsstation tills det anlänt till Skrotfrag. Här finns en tänkbar syndabock.

Till detta kommer att de som övervakar och gör dessa mätningar är människor och ett negativt resultat skapar mycket bekymmer och höga kostnader. En misstanke som jag fick höra om i somras var att Skrotfrag i själva verket till skillnad från alla andra gjort en ärlig mätning. De som sålt anläggningen till dem har visat upp 90% återvinning, men när Skrotfrag kört anläggningen har resultatet visat sig betydligt sämre. Det finns alltså två teorier: 1) Skrotfrag hanterar inte anläggningen på rätt sätt 2) Företaget som levererat anläggningen har lämnat felaktiga uppgifter.

Mitt förslag till långsiktig lösning på detta grundläggande förtroendeproblem är att kräva öppenhet med mätningarnas grunddata och tillåta oförberedda inspektioner, initierade av miljökontoret och med närvaro av representanter för ideella miljöföreningar. Något annat sätt att få förtroende kan jag inte se. Det är nödvändigt att släppa in de ideellt engagerade ända in i att granska hur grunddata är upplagt.

Det andra problemet är ännu värre; Gamla kylskåp exporteras utan kontroll till Afrika. Finns det någon riktig global strategi? Den frågan löser jag inte här.

Nu kommer Skrotfragsärendet upp som information 8 december – inte som ärende. Resultatet når inte riktigt upp till kraven i tillståndet och de kommer senare än vi krävt, men kontoret är inte beredda att med den här grunden dra tillbaka tillståndet.

Jag kan bara säga: Den här gången hoppas jag att nämnden, oavsett att det är många och tunga ärenden på bordet den här gången, skall ta sig tiden att sätta sig in i frågan om gamla kylskåp och ställa sina kritiska frågor och försöka att verkligen sätta sig in i och förstå vad det här handlar om. Oavsett om det leder till att mötet drar över tiden. Den här frågan är ingen bagatell.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s